Ibland råkar man hamna på en bänk bredvid en tom plaskdamm i Majorna och man läser en bok som man vill ska ta slut för man har plötsligt insett att det nog är kall höst nu tillslut men samtidigt är det helt galet bra så man vill inte att boken någonsin ska ta slut oavsett hur kyrpande läskig den än är, så är det ibland, om man har tur.
Så, jag har alltså läst en bra bok (så dåligt uttryck men jag kommer inte på något jag gillar bättre ju st nu, jag menar inte bra bok som i tråkig kvalitetsstämpel utan som i helt fjantigt uppslukande suggestion, ba så ni vet)
Utanmyr av Sofia Nordin.
Utanmyr handlar om Johanna som följer den vackra susanna tillbaka till kollektivet Utanmyr där Johanna snart uppslukas helt av kollektivet och den norrländska naturen. Men något står inte rätt till, den öppna stämningen når inte alla vrår, Johanna upptäcker snart att det är saker man inte pratar om eller ens nämner med en blick. Men vad? och varför? och vad händer när man måste ta beslut som går emot ens övertygelse? Hur lätt är det att leva i otakt med det samhälle man trots geografiskt avstånd är en del av?
Utanmyr är krypande spännande och så vackert vardaglig att jag nitar fast blicken vid pappret och intek an slita den därifrån, jag ryggar tillbaka för jag gillar ju inte att bli skrämd men kan itne låta bli och efteråt är jag alldeles upprörd och lite sorgsen.
Känner att jag inte riktigt kan förklara storheten i den här boken, varför jag tyckte väldigt mycket om den, det är svårt och ska vara svårt att sätta ord på en stämning, Helena på Bokhora lyckades nog bättre, läs hennes recension här (och lägg märke till att hon också kallar den en bra bok! är övertygad om att det är på mitt sätt hon menar, hehe)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar