15 september 2008

Konstigt

Det här hade kunnat bli bra. Det vilar en obehaglig och mystisk Stephen King-känsla över Jonathan Carrolls Skrattets rike som kom på svenska 1980. Det handlar om litteraturens makt över verkligheten, författarens makt över läsaren. Hur livet kan förändras av en bok och ur besatthet kan leda till - ja vad egentligen? Galenskap? Eller att verklighetens gränser suddas ut när fiktionen blir viktigare än allt annat? Jag vet inte riktigt, för den här boken håller inte riktigt vad den lovar. Jag väntade mig mycket mer; spännande upplösningar, fantastiska inslag. Men allt blir lite halvhjärtat och trött. Och slutet är under all kritik. Det är precis lika illa som det välkända "och så var det bara en dröm"-slutet som tas till när historian har blivit alltför invecklad, och som faktiskt diskuteras i boken!
Det finns en anledning till varför jag läste den här boken. Jag hade nämligen fått för mig att jag skulle älska den. Den sattes en gång fram på en tipshylla från låntagare och när jag läste på baksidan blev jag väldigt intresserad. Det handlar om Thomas som är fullständigt betagen och besatt av en författare, Marshall France, och dennes verk. Han bestämmer sig för att skriva en biografi om honom och reser till författarens hemstad. efter ett tag börjar konstiga saker hända. Invånarna verkar på förhand veta vad som händer, de kan förutsäga de mest märkliga saker och verkar dölja något. När Thomas råkar höra en bullterrier tala i sömnen, rasar verkligheten fullständigt samman och stadens invånare visar sig vara den berömde författaren Marshall Frances skapelser. Sedan författarens död har deras förutbestämda liv börjat vackla, men Thomas i egenskap av biografiförfattaren, har makten att ställa allt till rätta.
Det dåliga språket, kryddat med alltför många "hon hade en läcker häck", hade kanske kunnat accepteras om själva berättelsen hade blivit så spännande och fantastisk som författaren antyder. Men jag sitter besviken och skakar förbryllat på huvudet när jag läst färdigt. Lite samma känsla som man får av en miniserie på tv baserad på någon av Stephen Kings böcker. Det blir mest konstigt.

Inga kommentarer: