Tematrio- obehag

Veckan tematrio var obehag, (eller obehagligt bra egentligen såg jag senare, alla dessa kanske inte de bästa jag läst men i alla fall). Jag kom på en hel del, men det blev till slut de här tre. Det som förenar dem är att de alla handlar om mänskliga relationer och psyken. När jag tänker efter tycker jag det är obehagligare än ruskiga deckare eller spökhistorier. Då är det obehagligare med sånt som man kan relatera i alla lite till.

Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver

Den här boken av behöver väl ingen närmare presentation Den påminner temamässigt om Det femte barnet av Doris Lessing, som också lätt platsar på denna lista. Den handlar om Eva som har svårt att relatera och knyta an till sin son Kevin. Hon tycker redan från början att något är fel på honom. Hon gör fruktlösa försöka att berätta detta för sin man, som tycker att allt är frid och fröjd. Sedan slutar det hela i katastrof. Många av oss funderar ju på hur det skulle vara att få barn, eller oroat sig om att allt ska gå bra, kommer barnet vara ok, kommer jag bli en bra förälder osv. Därför blir situationen så mardrömslik när det visar sig att hon inte kan ta honom till sig eller att barnet kan knyta an till henne. Vad är det för fel på honom osv. Riktigt obehagligt men ruskigt bra! En sträckläsare.

Flickvännen av Karolina Ramqvist

Handlar om Karin som är tillsammans med John. Han har ett lite annorlunda yrke, yrkeskriminell (fast antingen har man väl ett yrke eller är kriminell?) skulle man kunna säga och fixar snabba cash genom s.k. VTR - Värde Transports Rån. De lever det goda livet och Karin får det hon pekar på. När John är borta umgås hon med de andra flickvännerna till de kriminella. De festar, klär upp sig, sminkar sig och skvallrar. Karin gör överhuvudtaget inte så mycket med sitt liv och det blir svårt att umgås med den vanliga världen. Det värsta med den här boken är den totalt torftiga miljön. Det är bara, verkligen bara, yta, utseende, pengar och status som gäller. Karin har t.ex. en bokhylla med böcker, men den är bara för syns skull. Det allra värsta är nästan när man börjar inse att hon längtar bort men känner att hon är fast. Burr...

Och allt är förvridet av Emma Ångström

I samma veva som jag läste Flickvännen kom jag över denna obehagliga sak. Huvudpersonen Erik påminner lite om Karin i Flickvännen, just för att han verkar vara en så tom människa. Hur blir man sån? Erik kan inte ta att hans flickvän gör slut, så han börjar stalka, förfölja, henne. Han ligger och krälar i rabatten utanför hennes hus. Han blir smutsig och blöt. Han fryser. Men han utsätter sig, och framförallt henne, för detta. Det verkar vara som en tvångstanke, en fixidé som han inte kan bryta. Psykovarning på hög nivå. Huh!