I söndags hade vi bokcirkelträff men jag glömde att fotografera. Attans. Hade tänkt att det skulle bli tradition. Nåja. Vi hade läst noveller av Poe och pratade lite om dem medan vi åt soppa och bröd. Och vi var ganska överens om att de bästa var The Fall of the House of Usher och The Tell-Tale Heart. Och att han var mästare på att beskriva de själsliga tillstånden genom miljön, något som känns tidstypiskt för romantiken men väldigt omodernt idag.
Till nästa gång läser vi Stig Dagermans roman Ormen. Jag har börjat läsa lite och känner mig lätt euforisk. Vilket språk och vilken blick! Jag har läst en del av honom tidigare och alltid älskat det jag läst men nu var det länge sedan sist. Med vissa författare är det ju så att man bara behöver läsa en mening för att tänka: Ah, det här är litteratur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar