En del böcker vet man redan i förväg att de inte kommer att svika ens förväntningar, ändå kan det liksom dallra lite nervositet i luften tycker jag när man börjar läsa just en sådan bok. Titel, omslag, layout (till och med författarens namn) klingar fint på Chimamanda Ngozi Adichies senaste bok Lila Hibiskus. Det är egentligen hennes debut från 2003 (skriven som 26-åring) men som nu getts ut på svenska. Hennes bok En halv gul sol är en välläst historia och jag tror att jag, liksom många andra, tycker om greppet med att blanda fiktivt med verklighet (i synnerhet eftersom jag läser allt för få faktaböcker men vill kunna min historia). Lila hibiskus påminner mig om Barbara Kingsolvers Giftträdets bibel, till sin historia: en patriarkalisk och förtryckande fader, kärleksfull utåt men som håller sin familj i järngrepp i guds namn, berättad ur barnens perspektiv och en magnifikt stor historia som aldrig tråkar ut en. Utanförperspektivet är också detsamma för flickorna, trots att Lila Hibiskus huvudperson Kambili, till skillnad från systrarna Price, är infödda. Känslan att främlingskap kommer istället av den strikta tystnaden, den världsfrånvända tillvaron och det orubbliga schemat som syskonen Kambili och brodern Jaja tvingas hålla av sin tyranniska far. Det svider ordentligt när faderns grymheter piskar familjen i skräck. Den enda räddningen är pappans syster som får ha barnen boendes hos sig under några veckor. Det är ett snyggt berättargrepp som för berättelsen framåt och i denna familjetragedi ryms också kolonialmaktens maktmissbruk och konflikten mellan tradition och civilisation. En, liksom Kingsolvers berättelse, global berättelse ur ett lokalt perspektiv; alltså glokala berättelser.
18 november 2010
Lila hibiskus
En del böcker vet man redan i förväg att de inte kommer att svika ens förväntningar, ändå kan det liksom dallra lite nervositet i luften tycker jag när man börjar läsa just en sådan bok. Titel, omslag, layout (till och med författarens namn) klingar fint på Chimamanda Ngozi Adichies senaste bok Lila Hibiskus. Det är egentligen hennes debut från 2003 (skriven som 26-åring) men som nu getts ut på svenska. Hennes bok En halv gul sol är en välläst historia och jag tror att jag, liksom många andra, tycker om greppet med att blanda fiktivt med verklighet (i synnerhet eftersom jag läser allt för få faktaböcker men vill kunna min historia). Lila hibiskus påminner mig om Barbara Kingsolvers Giftträdets bibel, till sin historia: en patriarkalisk och förtryckande fader, kärleksfull utåt men som håller sin familj i järngrepp i guds namn, berättad ur barnens perspektiv och en magnifikt stor historia som aldrig tråkar ut en. Utanförperspektivet är också detsamma för flickorna, trots att Lila Hibiskus huvudperson Kambili, till skillnad från systrarna Price, är infödda. Känslan att främlingskap kommer istället av den strikta tystnaden, den världsfrånvända tillvaron och det orubbliga schemat som syskonen Kambili och brodern Jaja tvingas hålla av sin tyranniska far. Det svider ordentligt när faderns grymheter piskar familjen i skräck. Den enda räddningen är pappans syster som får ha barnen boendes hos sig under några veckor. Det är ett snyggt berättargrepp som för berättelsen framåt och i denna familjetragedi ryms också kolonialmaktens maktmissbruk och konflikten mellan tradition och civilisation. En, liksom Kingsolvers berättelse, global berättelse ur ett lokalt perspektiv; alltså glokala berättelser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En halv gul sol var och förblir en av mina riktigt stora läsupplevelser. Blev fullkomligt knockad av berättelsen om några människor i krigets och svältens Biafra.
Försökte därför dämpa mina höga förväntningar när jag hittade Lila hibiskus i bokhandeln. Men det hade inte behövts, för debutboken är riktigt bra den med. Tänk vad den här författaren kommer att kunna skriva om hon fortsätter! Stora, stora verk.
Ja, det är så fantastiskt att få bli knockad av berättelser. Jag gillar ju som sagt också Lila Hibiskus och håller inte med andra tyckare att den skulle vara för övertydlig (minns inte var jag läste detta). Hoppas på fler böcker framöver.
Skicka en kommentar