För mycket lycka?

Too Much Happiness av Alice Munro. Jag minns att jag läste en recension av den här boken i somras, minns inte var, och att recensenten skrev att det är ovanligt mycket våldsamma och spektakulära händelser i novellerna, men att de trots det framstår som stillsamma. Det är till exempel många mord: barn som mördas och barn som mördar. Det är otrohet: hustrun som bedras och överges efter ett långt liv tillsammans. Med mera. Men som sagt, det framställs sakligt och stillsamt som alltid hos Alice Munro. Som en del av livet. En händelse bland andra. Och det är som vanligt mycket att fundera över i novellerna: när jag bläddrar igenom dem igen så framträder dem likt filmsekvenser. Drömlika men knivskarpa på samma gång. Det här är en bok jag skulle vilja diskutera i en bokcirkel. Det finns massor att prata om och säkert mängder av ledtrådar och detaljer som jag missat. Men det är en njutning att läsa Munro. För tillfället framstår novellen Child's Play som en favorit: en känsla av att något fruktansvärt har hänt samtidigt som man som läsare villas bort bland idylliska beskrivningar. Fenomenalt.