bokfemman v.3

Temat på årets första bokfemma är "senaste" och jag har valt att helt enkelt ta mina senaste lästa böcker eftersom de ligger här runt datorn och skräpar.

• Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson (2007)
  

Jag har bara läst Benkes på-stan-krönikor tidigare och jag tror att jag skulle tänka på ett släktskap även om jag inte visste att det var samma person och trots att det handlar om så olika textformat. Boken handlar om Karen som efter att ha blivit lämnad av sin sambo bestämmer sig för att inte låta några män få rota runt i hennes inre mer. Det är väl vad jag visste om den innan jag började läsa och det är så den har marknadsförts. Det är lite tråkigt för den är så mycket mer och vad är det egentligen att lyfta fram, att boken innehåller en avsaknad av något? Är det för att vi liksom inte kan greppa att Mr Darcy inte kommer på slutet? Att vi behöver förberedas på det redan i baksidestexten? Boken klarar sig på egna ben tycker jag, det är inte ett vackert språk men det är mitt-i-prick många gånger och det sätter fokus på mycket av det där som vi bara gör/känner/är utan att vi själva vet varför på. Bara lyssna på det här (som gjorde att jag faktiskt hundörade en biblioteksbok, bara det!)

"Hon har ännu inte pratat med Rita. Bara kortfattade mail. Hon börjar tycka att det finns något sökt över deras tystnad. Hon tänker att det har med Ritas ungdom att göra. När man är ung är det lättare att bli förtjust i sånt som är okonventionellt. Till slut har man famnen full. Förr eller senare måste man börja släppa ifrån sig det ena okonventionella fyndet efter det andra, och ofta tycker man att det är så skönt att man inte slutar förrän man har släppt ifrån sig allting."

• Förbindelse av Åsa Ericsdotter (2007)

När jag gick på gymnasiet älskade jag Oskyld, Ericsdotters debutbok, och kanske får det räcka så. Jag finner mig synnerligen irriterad på huvudpersonen som fortfarande jamsar omkring och spinner sockervaddsdrömmar, lyssnar på tystnaden istället för orden, bara försvinner iväg och känner så sjukt mycket. Det gick bra när vi båda gick på gymnasiet men nu orkar jag inte mer. Nej, tyvärr. Tror att boken skulle synas, läsas och älskas mer om den inte stod på poesi utan i ungdomsrummet. Det kanske den gör på andra bibliotek? Har för mig att hennes debut stod under unga vuxna åtminstone.

• Fettpaniken av Marie Carlsson (2007)

Marie Carlsson är journalist och går här igenom vad som skrivits om vår tids tydligen största hälsoproblem, fetmaepidemin. Hon går igenom det som har skrivits på båda sidorna och åtminstone för mig introducerar hon den sidan som kritiserar alla alarmerande rapporter om vad övervikt gör med oss. Och tar upp det faktum att när alla undersökningar skriker ut att vi blivit fetare så grundar de sig på BMI-uträkningar där själva BMI:et för fetma har flyttat ner fyra punkter sedan det introducerades. Från 29 till 25. Då är det inte konstigt att fler av en population ses som feta oavsett om vi har gått upp eller inte. Det är mycket intressant som tas upp, bland annat vad bantning gör med oss och att det rent välmåendemässigt är bättre att gå upp typ 10 kg än att tappa 5 kg genom bantning. Har aldrig sett sådan forskning tidigare så det är klart intressant. Och jag ville verkligen tycka om den här boken och kunna rekommendera den. Men tyvärr är den dåligt redigerad, pladdrig, förvirrande och lägger inte fokus på det som jag tycker ändå är dess styrka. Det jag finner relevant i diskussionen är de forskningsrön som går helt emot vad vi får lära oss om vikt och hälsa. Om författaren hade avgränsat till detta så tror jag att det blivit en mycket bättre bok. Dessutom tror jag att en läsare av idag behöver det för jag märker själv hur jag i slutet av boken har svårt att smälta det hon skriver, det känns otroligt och överdrivet att det verkligen är så som hon säger. För hennes teser går verkligen på tvärs mot det mesta man får läsa idag och vikt och bantning. Boken spretar den för mycket, den vill ta upp medicin, sociologi, psykologi och allt från ett väldigt tydligt lekmanna-perspektiv. Tråkigt på något som är så välbehövligt som en sådan här bok.

• Mig äger ingen av Åsa Linderborg (2007)

Såklart helt fantastisk. Tyvärr tror jag att ett halvt år av ständiga reservationer och diskussioner med låntagare om just denna bok har urvattnat mina känslor lite. Jag brukar sällan tycka att något så här populärt är riktigt bra så jag känner mig lite handfallen nu när det händer. Trist, jag ska jobba på det. (men hur?)

Roligt är dock alla roliga förslag på vad boken egentligen heter, mina favoriter är: 1. äger jag en båt? 2. äger någon mig? 3. jag äger dig. ;)

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Mig äger ingen av Åsa Linderborg

• Duck City av Lena Andersson (2006)

Inte helt utläst än men eftersom det är omläsning och jag måste ha läst ut den till cirkeln imorgon så får den komma med ändå. Jag har inte läst många satirer, brukar inte riktigt gilla komik i böcker även om den är i svartaste laget som här. Men Lena Andersson gillar jag ju himla mycket. Första gången jag läste den här blev jag besviken, för min del skulle hon få upprepa Var det bra så? tusen gånger utan att jag skulle tröttna. Men för att inte vara Var det bra så? är ju Duck City himla bra i sin genre. Jag tycker särskilt om att inte ens de goda får vara helt igenom bra utan att Kajsa och Harold Bell (Harold Bloom I Guess...) får stå där i sin elitism och oförmåga att närma sig dem de vill rädda.