Balen/Höstflugorna

Vi ska diskutera den här boken längre fram i bokcirkeln, men jag kan inte hålla mig ifrån att kommentera den lite kort redan nu, annars glömmer jag kanske vad jag tänkte direkt när jag läst den. Första intrycket av Némirovskys Balen/Höstflugorna är att det är en helt annan författare än den som skrev Blodets hetta. De här två korta berättelserna är både allvarligare och ytligare än vad jag uppfattade den ovan nämnda romanen. Balen är en berättelse om en ung flickas förvandling från kuvat barn till hämndlysten ung dam. Hennes föräldrar är nyrika och förblindade av sin plötsliga framgång. Men de behandlar sin dotter illa och ger henne ingen erkänsla eller kärlek. Hennes hämnd blir större än hon först förstår och splittrar hela familjen, men ger flickan själv makt över sin mor... Det är en lätt överdriven skildring av den unga flickans upplevelse: föräldrarna är jättegrymma, livet jätteorättvist, konsekvenserna jättestora.

Den andra berättelsen, Höstflugorna är en dyster historia om hemlängtan, fosterlandskärlek, krig och elände, livets obönhörliga gång och även här klasskillnader. Tatjana är amma, dadda och barnuppfostrare i en familj och har så varit sedan urminnes tider. Nu är hon gammal och trött, de nya generationerna blandas ihop med de gamla i hennes minne. Och kriget, svälten och sorgen är alltid densamma. Hon följer sin familjs öde under och efter den ryska revolutionen. Hon ser dem splittras, dö, fly, och till slut vandrar hon mödosamt med sin gamla slitna kropp ända till Odessa för att ge dem deras juveler som hon sytt in i kjolfållen. De flyr till Frankrike där de försöker börja ett nytt liv, men de kan aldrig riktigt trivas eller känna sig hemma. Särskilt Tatjana lider och längtar efter Rysslands kyla fram tills den dag då hon faller i floden Seine och dör. En riktig rysk tragedi alltså. Väldigt melodramatisk och fullproppad med melankoli. Jag tycker att de båda berättelserna känns som en början på ett författarskap, ett skrivprov innan de riktiga verken ska komma. Jag är ännu väldigt nyfiken på Storm över Frankrike.

Stormens ögon

Stormens ögon är tredje delen i Kerstin Lundberg Hahns deckarserie om de tre udda kompisarna Mimmi, Fredde och Zacki. Varje bok zoomar in lite extra på något av barnens problem och hemförhållande och berättelsen rör sig därför mellan det privata livets bekymmer och de farligheter barnen råkar ut för tillsammans. Och allt utspelar sig i Göteborg och området runt Majorna. I den senaste boken handlar det om den somaliska pojken Zackis längtan efter att få börja spela fotboll igen, något han slutade med efter sin mammas död. Han kunde inte tillåta sig själv att göra något kul då, men hur ska han nu börja igen när han har sagt till alla att han hatar fotboll? Och så handlar det om ett gäng rasister/småkriminella killar som rycker väskor och smugglar cigg. När de får syn på Zacki skriker de blattejävel efter honom och framkallar en flod av känslor hos både Zacki och hans båda kompisar. Fredde blir lättad över att inte vara det självklara offret samtidigt som han skäms och vill försvara sin kompis. Barnen ger sig som vanligt ut på alltför
djupt vatten och konfrontyeras med en hård och kall vuxenvärld, tills de räddas av sina föräldrar och välkomnas tillbaka i familjens trygga varma famn. Jag tycker det är en stämningsfull och spännande barnbok med många bottnar, precis som vanligt. Roligt också eftersom de här böckerna är så populära på biblioteket jag jobbar på. Och så tycker jag det är roligt att det i boken finns med en bibliotekarie som heter Moa!

Barnförbjudna vampyrer

Jag kan med den här boken ha nått mitt absoluta bottennapp i läsväg. Nattens begär av Sherrilyn Kenyon är en ytlig vampyrroman som framför allt kretsar kring heta sexscener à la Harlequin-litteratur. Det finns gott om "våldsam åtrå" "vansinnigt attraktiva" män, pulserande lemmar, osv. Och vad sägs om den här meningen: "De kom samtidigt i ett sublimt njutningsfullt ögonblick." Och så väldigt många övertydliga kommentarer från berättaren ifall man skulle ha missat något: "Det var mycket, mycket konstigt." Till exempel. I den här berättelsen kommer vampyrerna från bl.a. antikens gudavärld, det finns gott om mytologiska referenser. Själva historien är väldigt tunn och kastas fram och tillbaka mellan olika actionfyllda scener för att hela tiden landa i sängkammaren... Ett tydligt bevis på vilken smörja Twilight-vågen för med sig!

Tänk om det där är jag

Här kommer nu tredje ungdomsboken av Johanna Lindbäck. Det kom en liten tår på slutet (i kombination med slutet på Sagan om ringen, som satte mig i emotionell obalans). Genom de sista kapitlen försöker jag tala huvudpersonerna till rätta, eftersom de envisas med att göra och säga saker som de inte menar, men jag vet samtidigt att det kommer att lösa sig, just för att det känns som en sådan bok. Handlingen är inte drastisk utan mer uppbyggd på himlastormande detaljer. Precis så där som jag minns tonåren själv, när allt liksom blev oproportionerligt förstorat, de där ögonkasten, andetagen, bortvända huvuden, spruckna skratt. Allt som tolkades utifrån sig själv och sin egen dåliga självbild. Och det gör hennes bok väldigt nära och trovärdig. Flertalet ungdomsböcker tar avstamp i en flytt, en början på något nytt och en chans att få börja om. Och det är precis så Agnes ser på flytten från Stockholm till Umeå. För allt gick nämligen lite fel när hon började gymnasiet, blev liksom väldigt ensamt, av någon outgrundlig anledning. Och nu ska hon helt enkelt börja om, vara glad, få vänner, vara omtyckt, bli sedd. Men det är ingen prinsessbok, tack och lov, och allt är inte så där enkelt som det först verkar i boken när allt flyter på i allt det nya. Det blir lite tröga pauser och Agnes alla tankar om att hon inte duger hinner plötsligt ikapp. Det kan ju vara så där man tänker ibland, att allt skulle bli så annorlunda om man bara bytte plats. Det verkar även vara föräldrarnas huvudsyfte med flytten, just att få börja om, och det verkar fungera. Föräldrarna är delaktiga och finns lagom med i handlingen, i många av de senaste lästa ungdomsböckerna framstår föräldraskapet som något diffust och osynligt.
Det är enkelt, realistiskt och mycket bra om att inte duga, om att vara sig själv och om att våga bara vara och så lite trevande första kärlekstrubbel.

Barbie med fallskärm

Måste bara visa det snygga omslaget till Rädd att flyga. Barbie som dalar ner i en fallskärm! Jag var inte särskilt förtjust i någon av bokcirkelböckerna, kunde inte riktigt identifiera mig med tiden de skildrade. En intressant aspekt i Erica Jongs bok dock: huvudpersonens hat mot Tyskland och det tyska folket. Det blev tydligt att mycket mer tid har förflutit nu sedan andra världskriget och nazismens fasor. När Jong skrev sin bok hade man inte hunnit bearbeta det.

Ny deckarungdomsserie

Ibland tänker jag att ungdomslitteraturförfattare spaltar ner alla tänkbara ingredienser och sen petar in dem i karaktärerna: svikande supande föräldrar, kroppskomplex, sexuell frigörelse, olycklig kärlek, internetfaror, bli vuxen-temat, vänskap och lojalitetsdilemmor och hitta-sig-själv-temat osv. Lite så tänker jag efter att ha avslutat Ett hål i själen och Den farliga kyssen i Kjetil Johnsens deckarserie för ungdomar. Handlingen kretsar kring fyra tjejer, fyra schablonbilder: Trine är sporttjejen, Vilde är den tuffe, Benedicte den bekräftelsebehovsprövande och Nora är plugghästen, trygg men med dåligt självförtroende. Boken börjar med ett flytande lik i en sjö, och redan på baksidestexten får man veta att det är en av de fyra klasskamraterna som är det plastinpackade liket. Sedan vrids tiden tillbaka tre veckor, och där av namnet antar jag, eller att det bara blir tre vänner kvar. På norska heter serien Tre vänner, på svenska bara TRE. I första boken börjar en ny lärarinna i deras klass, Synnöve, som flörtar med pojkarna och trycker ner flickorna. De fyra vännerna bestämmer sig för att sätta henne på plats och moonar utanför hennes fönster. Denna händelse leder fram till en mängd händelser som i sin tur leder fram till det brutala mordet. Och de tjugoen dagar som är kvar tills en av dem ska dö börjar räknas ner.

Tydligen ska det bli tio delar. Det känns verkligen som en uppstyckad längre bok och jag suckar lite över mängden och förstår inte hur spänningen ska kunna hållas vid liv.
Andra boken tar vid där den första slutar, och kunde lika gärna ha varit ett senare kapitel i första boken. I den andra boken handlar det till störst del om Vildes och Trines trevande förälskelse och blandade känslor inför denna med skuld, skam och oro. Den handlar också om Noras förälskelse i den nya killen i skolan. Det blir stora problem, eftersom Nora som i sin besvikelse att han inte vill ha henne anklagar honom för våldtäkt, och Nora hamnar i lojalitetskonflikt. Det är mycket men det funkar ändå på något vis med sin spänningsfaktor, intriger och karaktärsutveckling, fast trots det så ställer jag mig ändå lite tveksam till denna nya serie.

Klassikerbokcirkel- Crème-fraiche

I den klassikerbokcirkel, som jag och Moa är med i, läste vi nu Crème-Fraiche (1978) av Susanne Brögger. Boken är till stor del självbiografisk och utspelar sig från tonåring till vuxen kvinna. På sin tid väckte boken stor uppmärksamhet på grund av sin erotiska frispråkighet Temat är, som många av Bröggers andra böcker, att kärlek och tvåsamhet förstör förhållanden och att vänskap och sexualitet istället är att föredra. Man får följa huvudpersonen i hennes liv och alla bekantskaper som hon stöter på. Det hela går i en rasande takt. Hon stannar sällan upp och reflekterar, utan saker händer, hon träffar människor och liksom bara "kör på". Allt efter hennes egna villkor. Hon är den som bestämmer.

Flera av oss var inte alls förtjusta i huvudkaraktären, och inte speciellt i boken heller. Mycket berodde på huvudkaraktärens person, och det egoistiska och lite ytliga sätt hon bemötte människor på. Inte bara män, utan även vänner och familj. Dessutom tyckte vi att det var konstigt att hon inte reflekterade mer över sin tragiska familjesituation, med en mamma som led av sinnessjukdom bl.a. Även om boken vimlade av erotiska möten och beskrivningar, tyckte ingen av oss att det var särskilt chockerande, fastän det säkert var det när boken kom ut. Snarare tyckte vi att alla dessa möten och tidshopp gjorde boken rörig. Det var svårt att hitta en röd tråd att hänga upp historien på. Själv tyckte jag ändå att boken blev betydligt bättre en bit in. Kanske för att man då hade vant sig vid detta flöde av möten och händelser. Dessutom tyckte jag bättre om karaktären, och speciellt hennes relation med sin pappa beskrev på ett fint sätt.

Några utav oss hade även läst Erica Jongs Rädd att flyga. I jämförelse med denna feministiska klassiker fann vi en hel del olikheter. Främst kring huvudpersonernas sätt att reflektera kring sin sexualitet. I Rädd att flyga har huvudkaraktären mer skuld och skam kring sexualiteten, medan det saknas totalt i Créme-Fraiche. De som hade läst bägge böckerna tyckte också att Rädd att flyga var betydligt bätte och inte lika rörig. Det skulle vara roligt att höra någon annans åsikt om dessa feministiska klassiker.

Rubinröd

Jag har en svaghet för böcker som Linzi Glass, där rättvisepatoset är tydligt. Allt kräver ju givetvis sin balans, men författare som Mankell (böckerna om Sofia) och Monica Zak puffar jag gärna för. Linzi Glass har tidigare skrivit Sprickor och honungslim och har nu kommit med sin bok Rubinröd (originaltiteln Ruby Red anspelar bättre på handlingen). Platsen utspelar sig än en gång i Sydafrika och handlar om orättvisor och apartheidsystemet. 17-åriga Ruby växer upp i 70-talets segregerade Sydafrika. Hennes familj tillhör den vita överklassen och är starka motståndare till regimen. De driver sin politik rätt öppet, hennes far är jurist och företräder många av tidens offer, och hennes mamma driver ett konstgaller och provocerar med utställningar av svarta konstnärer. Hemmet däremot måste hållas stängt för Rubys vänner i rädsla för att deras liv med svarta tjänare som bordsgäster kan leda till farligheter. Ruby kämpar med sina känslor och hemligheter, och hon tampas med tyngden av att inte få kunna säga sina åsikter högt i skolan och bland vänner. Det finns även ett kärlekstema med otillåten kärlek då hon blir förälskad i en afrikaanpojke, vilket möts med förakt. En bok med kärlek, vänskap och motstånd för lite äldre tonåringar.

USA som naziststat

Konspirationen mot Amerika var en oerhört fascinerande bok, baserad på en enda "what if"-tanke. Tänk om Amerika hade blivit nazistyrt och ställt sig på fascisternas sida i andra världskriget? Hur hade världen sett ut idag? För en supermakt som USA har ju enormt inflytande på övriga världen. Men Philip Roth sträcker sig inte ända dit i tanken. Han stannar vid åren innan och under andra världskriget och zoomar in på en judisk familj (hans egen!) för att undersöka hur de hade reagerat på de ofattbara händelserna. I bokcirkeln var vi alla lite besvikna på slutet. På något sätt verkar allt bara bli som förr igen efter katastrofen, och man får inte veta i vilken mån framtiden kommer att förändras och påverkas.

Till nästa träff läser vi Irène Némirovsky och lustigt nog hittade jag just den dagen Storm över Frankrike i byteshyllan på jobbet. Men vi ska framför allt läsa de två novellerna Balen och Höstflugorna. Det ska bli roligt att läsa mer av Némirovsky, jag gillade verkligen hennes Blodets hetta.

Tematrio- yrken

Veckans tematrio från Lyran är yrken. Jag har valt tre böcker med olika yrken som alla på skilda sätt hindrar romanfigurerna i deras liv. De är inte riktigt nöja med sina yrken, eller så medför deras yrkesposition att de inte kan leva sitt liv som de vill.

1. Den allvarsamma leken- Hjalmar Söderberg.
Handlingen kretsar kring Arvid och Lydias olyckliga kärlek. På grund av Arvids yrkesposition, han är journalist eller simpel "tidningsmurvel", kan de aldrig få varandra. En av de vackraste kärleksskildringar som finns.

2. Processen - Franz Kafka
Josef K är banktjänsteman. Ett relativt monotont arbete som han till en början trivs hyfsat med, men som slutligen utvecklas till en maktkamp. Det är egentligen inte yrket i sig som som sätter käppar i hjulet för Josef K, utan det är Processen som gör att han sakta tappar kontrollen över sitt arbete och hela sitt liv. Kanske kan man dra paralleller till att Kafkas anställning som försäkringsman, som han hade medan han skrev på sin fritid.

3. Blonde - Joyce Carol Oates
Norma Jean Baker blir Marylin Monroe och därmed hela världens filmstjärna. Helst skulle hon nog velat bli uppfattad även som skådespelerska. Joyce Carol Oates lyckas på ett fenomenalt sätt skildra Marilyn Monroes liv och framförallt yrkesliv. Romanen kretsar till stor del kring konflikten sexig filmstjärna kontra seriös skådespelerska. För hon hade absolut potential och talang för det senare, vilket kan ses i exempelvis hennes sista film, The Misfits. (Kuriosa: När jag såg Oates på Kulturhuset i Stockholm, nämnde hon att namnet Marylin Monroe tillkom för att det skulle vara två M i namnet, så man skulle titta på henne och tänka mm...)