Litteraturvecka i Göteborg

Kollegan Anna-Karin Johnson på utbudskvällen på Stadsmuseet. Smörgås, vin och mingel. En kväll under varje litteraturvecka bjuds pedagoger och bibliotekarier in till en utbudskväll där författarna får presentera sig. Varje författare/illustratör får 4 minuter på sig och man får absolut inte dra över.









Så här såg det egentligen ut. Monica Zak berättar om sitt möte med Alex Dogboy.

En av smörgåsarna skulle få åka med någon hem.

På Västra Frölunda bibliotek hade vi Kerstin Lundberg Hahn, Gudrun Wessnert, Petrus Dahlin och Petter Lidbeck som träffade barn under veckan. Petter var mycket populär bland barnen som fick autografer, men även bland alla kollegor under morgonfikat. Här är storsamling med 100 barn som alla har förberett frågor som Petter försöker besvara.
Veckan var som vanligt intensiv och mycket roligt. Heja Göteborg för att detta finns!

Författarbesök på Fjällbacka bibliotek

Har ni vägarna förbi Fjällbacka bibliotek på måndag kväll den 19 juli kl. 18? Jag tänkte väl det. I så fall får ni lyssna till Johan Erlandsson som berättar om sin bok, Då kan man lika gärna kittla varandra. Boken handlar om en av mina favoritskådespelare Allan Edwall. Har man tur kan man även se en skymt av, smått förvirrad filialföreståndare (moi) på första arbetsdagen efter semestern.

Bokåret 2009 på Stadsbiblioteket del 2- Vuxen litteratur

Titeln på föredraget om vuxenlitteratur på Stadsbiblioteket var "Pappaböcker, vittnesskildringar och krisande medelklass". Min första tanke var att det kändes som att det kunde passat in även på 2008 års böcker. Åsa Arping, fil Dr och universitetslektor i litteraturvetenskap sammanfattade året.

Hon började med att slå ett slag för lyriken, särskilt den göteborgska scenen. Hon nämnde namn som "UKON" Ulf Karl Olov Nilsson, dagens konferencier, Lotta Lotass, Elise Ingvarsson samt Fredik Nyberg.
Ett drag i skönlitteraturen under året var en slags fabulerande epik, med exempel som Karl-Johan Vallgren, Klas Östergren och Pauline Wolff.

Att det har skrivits fler och fler pappaskildringar har väl ingen kunnat undgå. En våg som startade med Åsa Linderborgs, med rätta hyllade, Mig äger ingen. I år fick vi ta del av Skynda att älska, Alex Schulmans öppenhjärtliga roman om sin pappa, vilken fick bra kritik överlag. Dessutom nämndes Allt här att drömma av Erik Wijk, Europeiskt skräp av Ulf Peter Hallberg samt Fadersmjölken av Tom Malmquist. Karlstad Zoologiska av Hanna Hellqvist, som jag och Ida skrivit om här, var också en pappabok som nämndes. När jag läste den var jag ganska trött på tokiga pappor som kommer undan med det, för att det alltid finns en mamma som städar upp och får stå för den fasta tryggheten i tillvaron. (Har hon något annat val?). Jag hade just läst Dårens dotter av Mian Lodalen, och hade Mig äger ingen färskt i minnet. Kanske hade jag tyckt bättre om Karlstad zoologiska om förutsättningarna hade varit annorlunda. (För övrigt gillar jag Hanna Hellqvists charm i P3:s Morgonpasset). Däremot ser jag mycket fram emot att sätta tänderna i Nils Claessons Blåbärsmaskinen. En bok som jag har haft stående länge på nyhetsstället på Fjällbacka bibblan, men som jag tyckt sett ganska tråkig ut. Men nu har jag hört så mycket bra om den, och dessutom har ju vår gamla bloggvän Ida faktiskt skrivit om den här.

Bland vittneslitteraturen nämndes hyllade och Augustprisvinnande, De fattiga i Łódź av Steve Sem Sandberg. En bok som jag är riktigt sugen på att läsa. En annan vittnesskildring som kom i år var Hotel Galicja av Per Agne Erkelius, också med förintelsen som tema.

Åsa Arping nämnde även Ragnar Thoursies fina och roliga Sånger från äldreomsorgen. En prosalyrisk textbok som jag tipsade talboksgruppen på bibblan om, och vilken medförde många skratt och igenkänningar. Den står klassad som lyrik men Thoursie själv vill inte kalla den det. Som själv f.d. vårdbiträde inom äldreomsorgen känns den extra fin att läsa. Den är till och med dedicerad till "äldreomsorgens tappra personal". Men det borde ju vara obligatorisk läsning för politiker!

När det gällde den krisande medelklassen nämndes bl.a. Människor helt utan betydelse av Johan Kling, som skrev och regisserade filmen Darling. Även Borta bäst av Sara Kadefors och När förnuftet sover av Inger Alfvén, var böcker som jag blev inspirerad att läsa. En som jag har läst är fin fina Helena von Zweigberks Sånt man bara säger, som jag har skrivit om. Kanske inte så vass som hennes tidigare Ur vulkanens mun, men ändå riktig bra och bladvändar-aktig. Åsa Arpings fråga "Hur mår egentligen medelklassen?", känns ju verkligen relevant med tanke på årets alla romaner om den krisande medelklassen.

Stefan Eklund, kritiker och kulturchef på Aftonbladet hade "Berättandets återkomst - är det verkligen något att bråka om?", som titel på sitt föredrag. Han pratade om det manifest som ett antal svenska författare med Jerker Virdborg i spetsen, har skrivit under. De menar att det renodlade berättandet med konstnärliga anspråk har kommit i skymundan. Man menar också att berättandet har ­annekterats av kriminal- och chick-lit-romanen. Jag kan i och för sig hålla med om att t.e.x. deckaren ofta får för stort utrymme, men att kritisera den unga svenska formprosan kan vara att gå lite väl långt. Kan inte båda finnas? Men Stefan Eklund menar att vi verkar gå mot ett mer traditionellt berättande nu. Varför då, kan man fråga sig?

Sammanfattningsvis var det en intressant dag som gav inspiration och nya tankar, men jag saknade en analys på slutet. Det hade varit intressant med en utförligare diskussion åt det litteratursociologiska hållet. Varför ser årets prosa ut som den gör? Varför krisar medelklassen? Och varför är vi på väg mot mer traditionellt berättande?

Mellanpost....

Jag var också på bokdagen och jag passar på att klämma mig in mellan Elins blogginlägg med små nedslag som jag fick med mig av dagen. Alice Eggers och Lotta Olsson (det roligaste var när de inte riktigt var överens utan fick argumentera lite för sin sak), pratade om en filosofitrend under året, om kopplingen mellan barnböcker och vår tid och att vi kanske behöver sammanhang i en splittrad tid som har gett avtryck i just barnböckerna. Att bilderböcker ofta annars står sig isolerade från trender men är mer estetiskt trendkänsliga vad gäller formgivning och bildspråk.

De diskuterade även vad som är avdroppande inom litteraturen, om det är vuxenvärldens böcker som sipprar ner till barnboksvärlden eller om det t.ex. istället är Harry Potter som inspirerar Dan Brown till fantastik. Vet inte riktigt vad de kom fram till här, de hade lite olika syner på det hela. Vad gäller ungdomsböckerna höll jag med i nästan allt; som att Svenhammeds journaler är lite överskattad (-..."ett försök att skriva en Ett öga rött utan begåvning"), många av årets böcker har varit inkännande som med Douglas Foley, Johanna Lindbäck, Emma Granholm och Jessica Schiefauer, att det fanns en besvikelse över Åsa Anderberg Strollos uppföljare till fjolårets succé, att klimathotet (som spåddes bli det stora temat för 2009) inte har visat sig och att en av årets bästa ungdomsböcker var Sofia Nordins Natthimmel. Jag håller däremot inte med om totalsågningen av Christina Wahldéns böcker (nej, de är inga litterära mästerverk men så bedrövliga och stereotypa tycker jag inte att de är, och jag tycker att det är viktiga böcker).
En annan sak som diskuterades var ett slags ungdomsboksskifte, att författare som Johanna Thydell, Sofia Nordin och Emma Granholm är på väg att peta bort de stora namnen som Peter Pohl, Per Nilsson och Mats Wahl. Vilket fick dem att slänga ut frågan till varandra "Men var är ungdomsförfattarkillarna?". De finns ju iofs med författare som Magnus Nordin och Douglas Foley m.fl, men det kan nog hållas med om att det är majoritetsduktiga kvinnliga författare på ungdomslitteraturscenen just nu.


Under slutdiskussionen pratades det om dagens hetsrecensioner och att man mest recenserar någon slags bladvändarkvalité, vilket är synd. Och att diskussionen till stor del idag även tyvärr mest handlar om hur mycket/litet barn och ungdomar läser, och att det inte pratas om vad de egentligen läser och hur det påverkar, med Twilight som tydligt exempel. Och, ja det håller jag med om och det är synd. Det viktiga är ju faktiskt vad böckerna säger och inte bara en slags kvantitetshets.


UKON, Alice Eggers & Lotta Olsson.


Urval av årets barn- och ungdomsböcker.

Bokåret 2009 på Stadsbiblioteket del 1

Jag var på stadsbibblan i Göteborg och lyssnade på en sammanfattning av bokåret 2009. Det var många intressanta infallsvinklar. Både sånt som man hade tänkt på själv och a-ha upplevelser.

Barn och ungdomsgenomgången hade titeln "Vampyrer och vardagsproblem- allt flyter samman i barnboksvärlden". Det var litteraturkritikern och barn/Ung-redaktören Lotta Olsson samt Alice Eggers, barn och- ungdoms litteraturkritiker på Aftonbladet, som stod för ett charmigt och intressant föredrag.

Vad gäller bilderböcker så konstaterades bl.a. att norska bilderböcker är på frammarsch, och att man ser allt mer användande av olika medier. Exempel på sådana är Roy och Snäll av Gro Dahle, som jag tycker är riktigt fina. Likaså Herman-böckerna av Stian Hole är exempel på den "norska vågen". Vardagsproblem synliggörs bl.a. i hyllade Siv sover vilse av Pija Lindenbaum, som Moa har skrivit om här.

Mellanåldersböckerna karaktäriserades 2009 av skräck, äventyr, deckare och serier. Linn Hallberg och Astrakan av Kristina Kieri nämndes. Ett annat lustigt, och kanske lite sorgligt "fenomen", är att det skrivits fler "böcker om böcker", d.v.s. nostalgiska böcker om läsning. Exempel på en sådan bok är Slumpens bok av Åsa Lind.

Även ungdomsböckerna hade flera bidrag inom skräck- och vampyrgenren. Det konstaterades också att Twilight-böckerna har genererat en våg av mindre bra vampyrböcker. Inom skräckgenren, och som man tyckte kunde passa utmärkt för killar, så utmärkte sig Djävulens märke av Magnus Nordin. En annan bra rysare är En natt på Daemon Hall av Andrew Nance.
För tjejer nämndes sig Ett nytt liv på köpet av Emma Granholm, om Sanna som går från ensamhet till en massa nya vänner i sin gymnasieklass och svårigheten med det. I lite samma stil går Johanna Lindbäcks Tänk om det där är jag.

Det var mycket som nämndes på författardagen. Eftersom jag inte har arbetat specifikt med barn och- ungdomslitteratur kan jag inte ge något "expertutlåtande". Men det kändes som en bra framställning av två kunnniga kvinnor. Dessutom blev man riktigt sugen på att läsa flera av böckerna. Vuxen litteraturen kommer i ett separat inlägg. Stay tunded!