13 maj 2008

Mer Sydafrika och mer tårar

Sprickor och honungslim, Linzi Glass (2008)
Måste sluta läsa sådana här tårdrypande saker snart. Ser ut som en strimlad panda. Men så är jag nog extra blödig, som jag skrivit om innan, vad det gäller mörka sanningar som tränger på små barn. Originaltiteln är The year the gypsies came , och det är precis vad som händer i boken. Till familjen Iris, en vit familj i apartheidterrorns Sydafrika, som är på väg att krackelera kommer en zigenarfamilj. De tas emot med öppna armar, eftersom föräldrarna har en idé om att det brukar pigga upp livet och lugna familjebråken vid besök. Husbilsfamiljen består av Peg, Jock och deras två söner Otis och Streak, som ständigt blir slagna och inte får gå i skolan, av vad som framgår på grund av att Otis har någon slags hjärnskada. Det är genom Emily, 12 år, som historien växer fram och väver in de andra karaktärerna. Hennes trygghet består främst av familjens svarta tjänare, eftersom hennes pappa mest är iväg och hennes mamma är upptagen av sig själv och sin smusslande kärleksaffär. Det är många hemligheter och många ögon som väljs vara stängda. En patriarkal, vit, hierarkisk värld byggs upp där de kuvade personerna antingen är offer eller förövare, eller rättare sagt där förövarna också är offer. Genom boken växer också delar av Sydafrikas historia fram, genom berättelserna som Emily får berättade för sig av deras grindvakt Buza. Ungdomsbok /Unga vuxna som funkar utmärkt för vuxna att läsa.

Inga kommentarer: