Det är svårt att beskriva den maniska krokodilen i händelseformat eftersom boken består av korta, absurda scener där varken personer eller händelser alltid framstår som klara. Det är mer nerslag i en vardag som alltsomoftast är allt annat än vardaglig. Mycket tvångsyndrom och ibland ren galenskap hos de beskrivna. Det kan vara personen som åker rulltrappa med sina leksaksdjur, hon som flyttar in hos några hon sett på bussen eller pappan som använder en tvål som förstoringsglas. Och jag gillart som sagt. och förstår kopplingen till Hey dolly, det här är Dolly om hon inte skulle åka iväg till Las vegas utan bli kvar i Sverige, i en mindre stad, inte direkt bitter men utan det högtflygande, bara med en stark känsla att det är världen det är fel på inte henne kvar.
och så tänker jag på Christer Hermansson, i det absurda och roliga men aldrig roligt för att det är tänkt att vara roligt utan för att det blir det ändå. tragikomiskt och lite skärande.
så, boktips, gillade mycket. det enda jag inte gillar med den här typen av böcker är att de är så korta att jag aldrig vet när jag ska kunna läsa dem, på spårvagnen är risken att de tar slut för fort och hemma är det ju bättre att läsa något som man inte orkar släpa med sig på just spårvagnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar