JAG MÅSTE TÄNKA MER PÅ KJELL ALINGE

Långa sjok ljudexperiment. Cornflakeskrisp. Blåsinstrument.
Det är visionärt och inspirerande. Kanske lite autistiskt.

Minne: Kjell Alinges röst genom vardagsrummet, genom det suddiga, ljusblå starkt upplysta vardagsrummet med knarrigt parkettgolv. 80-tals skenet. Moln som passerar ultraspeedmotherfuckerglidigt fort över välfransade ryamattor Jag minns inget han sa.
Kjell alltså. Jag minns bara rösten. Jag älskade den. Pappa hatade det.
STÄNG AV DEN DÄR JÄVELN.
Men han kom alltid tillbaka, Kjell.
Så även nu:

En av mina vänner har blivit uppäten. Av en björn.

Blåmärken och bakelser trängs i buskaget

eller

arsenik och gamla spetsar

och

Allt gick fel cirka 1973

Lyssna lyssna torsdagskvällar 22.30 i P2 - Eldorado

/sara