I höstas läste jag Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur. Boken växte i min hand under läsningen, liksom kvinnornas öden som vävs in i varandra. Det är storslaget, snirkligt och drömskt i ett litet format. I helgen såg jag filmen med samma namn. Filmen bygger på videoverken i hennes utställning med samma titel, som bland annat visades på Kulturhuset i Stockholm i höstas.
Kvinnor utan män (film och bok) utspelar sig 1953 i Iran, då den demokratiskt valde premiärministern Mossadeq störtades av den CIA-stödda statskuppen, Operation Ajax, då Shanen återinsattes vid makten. Högaktuellt med andra ord, med tanke på vad som utspelar sig just nu, söder om Europas gräns. Historien låter oss följa några kvinnor som alla är förtryckta av det patriarkala samhället. Munis, som längtar efter att få delta i den politiska kampen men blir hindrad av sin bror, prostituerade Zarin som rymmer från en bordell, Faezeh som enligt norm börjar bli för gammal för att ingå äktenskap och Fakhri som lämnar sin man (just denna sista historia skiljer sig mellan bok och film där det skrivna utgör , en mycket mer gedigen och fängslande historia). Fakhri köper sig ett hus på landet med en tillhörande trädgårdsoas, som på ett eller annat sätt bildar en tillflyktsplats för dessa kvinnor, vilka söker sig bortom sina liv. Det är magisk realism i högform. Filmen är oerhört filmatisk och konstnärligt andandes, men jag gillar boken än mer, just för sin snirkliga historia där fiktion och verklighet flyter in i varandra i meningarna, liksom kvinnan som vuxit in i ett träd och badhusscenen med blodskrubbad hud.
Tyvärr är den svenska översättningen totalt helt bedrövlig, med irriterande och oförskämt usla fel som förstör läsupplevelsen. Jag ska nog försöka läsa om den inom kort för att jämföra efter filmen.
Boken skrev hon redan 1974, men den förbjöds då av den islamska regimen, eftersom den ansågs vara "kränkande för samhällsnormerna" och "propagerade för lösaktighet och lättfärdighet". Parsipur arresterades för sitt politiska engagemang mot Shahen och 1976 tvingades hon att lämnade Iran. Romanen publicerades först 1989.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar