34:e Göteborg International Film Festival.
Fröknarna Boardy utanför årets filmtält, Lagerhuset.
Brim på fina biografen Draken.
"Alla islänningar har en relation till havet, vare sig de själva har varit till sjöss eller känner någon som jobbar till sjöss", säger Árni Ólafur Asgeirsson, regissören till den isländska filmen Brim som bygger på teatergruppen Vesturports succépjäs. Filmen handlar om en fiskebåt vars besättning tvingas hantera en av männens självmord. Efter några dagar till lands beger de sig ut igen, denna gång med en ny besättningsmedlem, en kvinna. I tillbakablickar får vi se vad som föranledde självmordet. Det är klaustrofobiskt, sjösjukt och känslosamt om havet och båtkulturens machoism. En film som sitter kvar.
Blir varm i hjärtat av det här. I denna finstämda och humoristiska dokumentären Guilty pleasures får vi följa olika personer som är knutna till Harlequinböckerna. Japanska hemmafrun Hiroko som drömmer om ett Harlequinliv och för att uppnå detta börjar ta danslektioner, indiska Shumita som kämpar för att få sin man tillbaka, Shirley som kämpar för sitt förhållande och romantik, Stephen som prytt mer än 200 Harlequinomslag och söker efter sin själsfrände och den pensionerade Roger som skriver under pseudonymen Gill Sanderson och som inte tror på kärleken. Skrattar och gråter åt karaktärerna och en Harlequinbok blir aldrig detsamma igen.
The last flight of the flamingo, baserad på Mia Coutos roman, utspelar sig i början på 90-talet i Moçambique då inbördeskriget precis tagit slut. Fem döda FN-soldater, vars enda rester består av hjälmar och penisar, ska utredas av en italiensk FN-tjänsteman. Mystik och folklore möter civilisation och logos. Korruption, språk och kolonialisering i en deckarliknande fars, fast det komiska är svårt att avgöra ibland och publikens skratt känns lite trevande ibland. Det är stereotypt och huvudpersonen är ju egentligen en mansgris, men jag gillar det och det är nästan lite befriande att inte veta hur scenerna ska tolkas.
Upside down: The Creation Records. Dokumentär om indie-skivbolaget Creation Records uppgång och fall från grundaren Alan McGees värvade Jesus And Mary Chain i början av 80-talet till Oasis. Intervjuer och inblickar i ett exctasyflödande kreativt kaos. Hann inte stanna på utfrågningen tyvärr.
William S Burroughs: A Man Within
Genom klipp från framletade hemmagjorda filmer, intervjuer med bland annat Patti Smith och Tv-klipp har Yony Leyser satt ihop sin film om Burroughs. Det är ett ömsint och hyllande porträtt av en ensam, skjutgalen och hög Burrough. Kanske inget nytt som framkommer, fokuset är till stor del satt på hans homosexualitet. Yony var själv på plats och svarade på frågor om stora kreatörer och dagens inspiratörer.
Jag är nöjd med årets filmfestival, hade tre filmer till att se men som missades. Men tänker att jag kan se dem senare: Never let me go, Blue Valentine och Sarahs nyckel. Tänkte mig ett litterärt tema men det höll inte, blev fler dokumentärer än jag planerat och så hade jag velat följa min lilla tradition med att se en film på Aftonstjärna men hittade ingen film som passade. Men som sagt: är nöjd. Dock en liten undran över att ha med drakfostret som förfilm igen, det roliga är ju att det alltid är en ny sådan. Ska denna behållas? Och vid varje filmtillfälle var det någon som suckade så där som folk gör vid något sött och fint (kattunge, bebis). Och så undrar jag varför jag envisas med att stanna kvar på utfrågningarna.
1 kommentar:
Jag undrade också över drakfostret, men blev nostalgisk eftersom jag var gravid förra året och tänkte att det kanske var en sådan där gullig drakbebis i magen. Men jag lovar, jag suckade varken då eller nu när jag såg den.
Skicka en kommentar