9 december 2010

En sån där islänning

Jag har haft fyra böcker av isländske författaren Sjón stående i bokhyllan en längre tid. Olästa. Den första, Dina ögon såg mig köpte jag på bokmässan i samband med att han var där och pratade tror jag. Och sedan har jag köpt de andra för att de är så vackra och för att han verkar vara en så speciell och bra författare. Jag menar läs här. Han har bl.a. skrivit texter till Björk.

Och nu har jag då äntligen läst. Alla utom den första. Anledningen som fick mig att komma loss var att jag själv valde Skugga-Baldur som bokcirkelbok. Och den gick ju lekande lätt att sätta i sig. Så jag fortsatte med Fisk och kultur och Med skälvande tårar. Och nu är jag helt såld, det ska erkännas. Magkänslan var alltså rätt,men jag tror inte precis det gör något att romanerna fått stå och mogna i bokhyllan för jag tror inte att jag hade kunnat läsa dem när som helst, vid vilken tidpunkt som helst i mitt liv. Sjón följer en isländsk berättartradition där saga och myt blandas med realism, berättaren tar själv stor plats och träder ibland in i handlingen. Han återanvänder isländska sagor, fornnordisk och grekisk mytologi. Så trots att romanerna är små och korta med ganska mycket luft mellan styckena, så är de inte helt lättsmälta. Skugga-Baldur är den bästa hittills. Vacker och poetisk och mer sammanhållen än de andra. Men jag väntar med att skriva mer om den tills efter bokcirkeln och tills dess tänker jag läsa om den minst en gång till.

2 kommentarer:

Böcker, böcker, böcker sa...

Det kommer dessutom en ny i januari =)

Moa sa...

Just det ja! Det hade jag nästan glömt. Underbart!