Det finns annan frukt än apelsiner

Min bästa läsupplevelse av Jeanette Winterson hittills! Det finns annan frukt än apelsiner är Wintersons debut från 1985, till stor del självbiografisk. Den är humoristisk, varm och ömsint och förvånansvärt befriad från bitterhet och hämndlystnad. De känslorna lämnas åt läsaren att känna. Författaren själv har gått vidare, förlåtit och börjat om.

Berättelsen handlar om en flicka som adopteras av en fanatiskt frireligiös kvinna som vill ha ett barn att forma och lära upp. Livet består av bönmöten, predikningar, frälsningsarbete och avskärmning från världen utanför. Kyrkan och församlingen är allt, bibeln läses bokstavligt och all annan information censureras och omtolkas till herrens budskap. Problemet kommer när flickan i tonåren blir förälskade i en annan flicka som hon värvar till kyrkan. De blir bannlysta, demonerna ska drivas ut och synden måste sonas. Det är bara det att flickan inte ångrar sig innerst inne, hon tycker inte att hon gjort något fel och hon börjar genomskåda sin mor och församlingens skräckslagna fundamentalism. Det är här den fantastiska titeln kommer in i bilden. Flickan har under hela sin uppväxt endast ätit apelsiner efterom hennes mor anser att det är den enda frukten. Men plötsligt inser flickan att det kanske finns annan frukt än apelsiner? Och i så fall - vad finns det mer för alternativ till saker hon tagit för givna?

et här speglar alltså Wintersons egen uppväxt och det är oerhört spännande och fascinerande att följa hennes väg ut ur den instängda världen där hon trots allt utvecklat en mycket stark och egensinnig personlighet. Prosan skiljer sig mycket från det jag tidigare läst av Winterson. Den här romanen är mycket mer lättläst, den är rak och direkt. Men det finns även inslag av det allegoriska sätt att berätta hon ofta använder sig av: parallellt finns berättelsen om riddarna kring det runda bordet som ska spegla slitningarna flickan känner när hon fördrivs från hemmet och ska hitta ett nytt hem, en egen väg.
Jag tycker hur som helst att det är befriande att läsa något av Winterson som är enklare och mer avskalat.