Nu vet jag vad en potatisskalspaj är. Och även lite grann om hur det kunde vara att leva på Guernsey, kanalöarna mellan Frankrike och Storbritanninen, under andra världskriget. Visst är det mysigt och puttrigt, och många vill säkert kalla det feelgood. Men jag tycker boken också har ett djup. Det handlar ju trots allt om krigstider och hur människor på olika sätt försöker härda ut under knappa omständigheter.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer, utspelar sig strax efter kriget, närmare bestämt 1946. Det är något så annorlunda som en brevroman. Författaren Juliet Ashton får en dag ett brev från en Dawsey Adams, som kontaktar henne efter att ha hittat hennes namn i en bok. De börjar brevväxla och Dawsey berättar om bokcirkeln som de har på ön Guernsey. Juliet fascineras av detta och bestämmer sig att skriva en artikel om bokcirkeln och människorna på ön. Det hela sker genom att medlemmarna skickar brev till Juliet där de berättar om deras möte med litteraturen och vad böckerna har betytt för dem. Låter det invecklat? Det var det också till en början. Särskilt innan man fick ordning på alla personer och namn.
Men det handlar trots allt om livet och litteraturen. Och om litteratur som ett sätt att stå ut och överleva när livet är svårt. Och det är ganska fint. Inte konstigt att författaren är en bibliotekarie...
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer, utspelar sig strax efter kriget, närmare bestämt 1946. Det är något så annorlunda som en brevroman. Författaren Juliet Ashton får en dag ett brev från en Dawsey Adams, som kontaktar henne efter att ha hittat hennes namn i en bok. De börjar brevväxla och Dawsey berättar om bokcirkeln som de har på ön Guernsey. Juliet fascineras av detta och bestämmer sig att skriva en artikel om bokcirkeln och människorna på ön. Det hela sker genom att medlemmarna skickar brev till Juliet där de berättar om deras möte med litteraturen och vad böckerna har betytt för dem. Låter det invecklat? Det var det också till en början. Särskilt innan man fick ordning på alla personer och namn.
Men det handlar trots allt om livet och litteraturen. Och om litteratur som ett sätt att stå ut och överleva när livet är svårt. Och det är ganska fint. Inte konstigt att författaren är en bibliotekarie...
4 kommentarer:
Jag ser fram emot att få läsa boken. Alla som har läst den verkar gilla den.
Jo den var mysig, men även allmänbildande. Kom på vad lite jag visste om Kanalöarna... Litteratur och läsning är temat och det är en perfekt bokcirkelbok.
Ovanligt att någon faktiskt lyckas skriva en bra Brevroman. Det är en rolig skrivmetod att läsa. Varför tar inte fler författare upp detta tema?
Nicholas
Fick den här lite oväntat i handen i helgen. Och jag håller med dig Nicholas, om att det är en bra brevroman, jag brukar inte vara så förtjust i sådana annars, blir lätt lite otålig och vill ha mer bakom breven, mer detaljer. Men som sagt, den här gillar jag, så himla många små nyanser i breven, och många personer utan att röra till det. Jag vill också vara på den där ön med alla de där fina karaktärerna.
Skicka en kommentar