Psykologiska thrillers

Två psykologiska thrillers har jag slukat under semestern. Två riktigt bra. Joyce Carol Oates skriver ju även under pseudonym; som Rosamond Smith och som Lauren Kelly. Jag har tidigare läst en av hennes böcker under pseudonymen Smith som jag tyckte var helt ok. Nu har jag läst Tag mig, tag mig med dig av Lauren Kelly. En typisk Oates-titel tycker jag. Och språket och stilen känns också igen. Skillnaden från en av hennes romaner skulle jag säga är personporträtten som är ytligare och tempot som är snabbare. Det handlar om Lara, en unga kvinna med mörk bakgrund. Hon har ärr i ansiktet efter att hennes mamma försökte ta livet av sig själv och sina barn när de var små. Lara får en mystisk teaterbiljett som gör att hon får kontakt med Zed, en man som både attraherar och skrämmer henne. Det visar sig att de har ett våldsamt förflutet gemensamt och att de inte kan vara ifrån varandra. Det är ångest, incestuösa relationer och familjemönster som upprepas. Allt i bästa Oates-anda med spänningsskapande inslag.

Lilla hjärtat är Sophie Hannahs deckardebut, och upptakten till intrigen är varje moders mardröm skulle jag tro. Alice Francourts dotter Florence är bara två veckor gammal när Alices svärmor övertalar henne att tillbringa dagen på ett spa. Hennes man är hemma med dottern. När Alice kommer hem står dörren lite öppen, mannen sover och i vaggan ligger ett barn som Alice inte känner igen. Hon får en chock och ringer polisen, men ingen tror på henne. Det är bara hon som ser att det är ett annat barn än hennes eget.
Boken är berättade i två tidsplan och med olika berättarröster. Man följer Alice från det att hon kommer hem och hittar ett främmande barn på sin dotters plats och genom hennes desperata försök att få polisen att ta henne på allvar. Och man följer polisens arbete några dagar senare då Alice och det andra barnet som de börjar kalla Lilla hjärtat, har anmälts försvunna. Först då startar polisen upp en utredning och inser att moderns rop på hjälp var på allvar. Den stora behållningen med den här boken tycker jag är mammans frustration som man som läsare kommer väldigt nära och måste dela. Det är en otäck och kuslig läsning, man fasar för slutet som trots allt inte riktigt lever upp till mina förväntningar.