Tematrio- språk

Fortsätter på förra veckans tematrio från Lyran ( eftersom jag inte kom på några bra böcker för denna veckas tema som var kalas) som var språk:
Berätta om tre romaner/texter du tycker mycket om på grund av dess språkliga utformning.
Här kommer i alla fall min tematrio, och här kan du se Moas:


1. Mirja Unge
Jag håller med Moa, och de flesta som läst Unge, kan knappast undgå hennes speciella språk. Det kan ta ett tag att komma in i det, men när man har gjort det är man, i alla jag, fast. Det har en alldeles speciell rytm och man kan komma på sig själv med att gå och tänka "Ungerskt" (inte som landet då) efter läsningen. Hennes språk är både vackert och ofta humoristiskt. Här kommer ett litet smakprov från novellsamlingen Brorsan är mätt:
”Där satt hon i mörkret bak i bilen sen med calvadosen och domnade av den och Måns körde och vred på nån musik och hon domnade och somnade och Måns vred upp musiken och sa att nu somnar ni väl inte och Jakob satt ju där fram hon såg hans nacke och håret som klättrade där i en spets och nacken var röd av solen och het hans nacke.”


2. Sylvia Plath
Det är väldigt få författare som på riktigt får till det där med liknelser och metaforer. Många använder det, men det är inte alltid det blir så bra. Ett geni på detta är Sylvia Plath som, som i den enastående romanen Glaskupan, bl.a. skriver om en gräsmatta som ”var vit av läkare”. Hon skriver om klänningar som ”hängde som slaka sillar i min garderob” och hur ”den porslinsvita telefonen vid sängen kunde satt mig i förbindelse med omvärlden, men där stod den, stum som en dödskalle”. Det är poesi i romanform.



3. En av förra årets bästa böcker var Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. Den halv självbiografiska boken är ursprungligen skriven på bruten engelska. Vi får följa Zhuang som kommer till London från den kinesiska landsbygden. Hon kan nästan ingen engelska, men med sig har hon en Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok. Med hjälp av den försöker hon ta sig fram. Likt Unge får det brutna språket effekten av att man börjar tänka likadant, nästan som med Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött. Dessutom utvecklas språket allt eftersom romanen fortskrider. Mycket humor och språkliga aha-upplevelser i denna pärla till bok.