Är på Backa teatern och ska se den sedan länge utsålda föreställningen av Brott och straff. Innan föreställningen blir vi upplysta om att mobilerna ska vara avstängda och att man inte får ta några bilder. Vi sätter oss till rätta i salongen bestående av bänkar nära scenen. Mycket nära. Plötsligt ser jag en lång kille i huvjacka börja ta kort med sin mobilkamera. Säger halvhögt och lite oroligt till min vän: "men man fick ju inte ta bilder". Eller? Föreställningen har börjat. Han med mobilen är Joel Kinnaman som spelar Rodja Romanovitj Raskolnikov i Backa teaterns uppsättning av Brott och straff.Nära och äkta är två ord som flyger i mitt huvud under pjäsens gång. Närheten till publiken och den hårfina gränsen mellan fiktion och verklighet kvarstår under föreställningen. Frågor ställs till publiken, vinddrag känns och jag får en färgburk nästan kastad i ansiktet. För er som inte känner till så har Mattias Andersson, som står för regi och bearbetning, valt att försätta Fjodor Dostojevskijs klassiker i nutid, färgad av ett samtida Göteborg. Det är ett smart drag för att locka båda gamla och unga till teatern, och det är verkligen en blandad publik. Som bibliotekarie funderar man ofta kring hur man kan locka yngre läsare till att upptäcka vuxenlitteratur, och äldre klassiker. Vem vet hur många som går hem och vill läsa den där "Dastajevskij"(citat från föreställningen)? Och är det inte en fantastisk kulturförening mellan skönlitteraturen och teatern? Två kulturformer som ibland har svårt att göra sig hörda i mediebruset.
"Man borde gå oftare på teater", tänker jag när jag lämnar Backa teatern och Lindholme
n, smått omtumlad. För er som är sugna på att se Brott och straff, så kan man hoppas att den kommer på tv eller dvd, då den filmades när jag var där. Och jag ska definitivt se till att gå på mer teater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar