Tematrio - Mammor

Denna vecka vill Lyran att vi ska välja tre minnesvärda mammor från litteraturen. Lätt som en plätt! I synnerhet de två första, som jag verkligen inte kunnat slutat tänka på sedan jag mötte dem.

1. Mamman i Lionel Shrivers Vi måste prata om Kevin, som föder ett barn hon inte vill ha. Är det hennes motvilja mot honom som gör honom ond? Kan man ångra ett barn och sluta älska det som mamma? Det är sannerligen inte bara den störda sonen Kevin som gör intryck i den här romanen: mamman som väljer bort sitt eget liv för att skaffa barn och sedan nästan framkallar olyckan som ett straff både mot henne själv och mot barnet, är en romanfigur som lämnar spår hos läsaren. Det är både spännande och otäckt att följa en mammas kluvna känslor inför moderskapet.
   
2. Mamman i Doris Lessings Det femte barnet föder även hon ett känslomässigt stört barn, som snarare liknar en sorts urmänniska än ett modernt barn. Hon och hennes man frestar lyckan genom att inte nöja sig med den familj och det hem de redan skapat. De vill ha mer och mer och får till slut Ben, som kommer som en påminnelse från naturen till människorna att sluta behandla människor som delar i ett pussel. Mammans känslor inför detta utstötta barn är starka och instinktiva. Hon tar till slut ställning för barnet trots sin egen motvilja och oförståelse.
   
3. Anne-Marie Berglunds mamma som hon skriver till i Breven till mamma. Dottern Anne-Marie reser och flyttar, kan inte slå sig till ro, flackar rastlöst runt jorden. Under alla resor skriver hon långa brev till sin mamma som väntar i den finska skogen på varje livstecken från flickan. Genom dotterns brev som hon efter moderns död samlar till en bok, lär man känna en fantastisk, kärleksfull och uppoffrande mamma som står stadigt bakom den bräckliga dottern.