För någon vecka sedan poppade det upp kvartalsrapporter på var och varannan blogg. Jag har aldrig gjort någon själv men skriver alltid ner alla böcker jag läser och har gjort så sedan 2001. Och nu blev jag lite nyfiken på att göra en egen sammanställning över första kvartalet 2009. Jag läste 26 böcker varav 11 var vuxenromaner och 15 barn och ungdom. Jag har inte haft någon riktigt bra läsperiod än det här året och nästan inga riktiga läsupplevelser faktiskt. Jag brukar alltid göra en liten markering i anteckningsboken när jag tyckt särskilt mycket om något jag läst och det gör jag faktiskt inte speciellt ofta. Det mesta man läser är ju trots allt mest ok, jaha och sådär. Och senaste markeringen hittar jag på Doris Lessings Det femte barnet som jag läste ut den 13 januari. Sedan dess har jag alltså inte haft någon riktig wow-läsupplevelse.
Vilket leder mig till den senast utlästa boken, som kunde ha blivit en riktig wow-läsning. Jennie skrev förra veckan om Paul Austers Mannen i mörkret. Och jag håller i stort sett med i allt hon skrev. Första halvan av boken är så fantastiskt bra. Precis det jag gillar med Paul Auster: mystiken, parallella världar, där den fiktiva världen är precis lika verklig som den "riktiga". Och jag hoppas in i det längsta att de två världarna ska korsa varandra. Men det gör de alltså inte. I stället glider berättelsen över i den gamle mannens försoning med livet, vilket är fint nog, men inte särskilt engagerande. Jag antar att Auster vill säga att ingen fiktion någonsin kan komma i närheten av den ofattbara grymhet som sker varje dag i det verkliga livet. Vår fantasi kan helt enkelt inte föreställa sig det vi verkligen är i stånd att göra.
Nu hoppas jag på Nicole Krauss debutroman Man utan minne som blir påskläsningen för mig. Glad påsk!
2 kommentarer:
... är inte Paul Auster en författare som (jag har inte läst allt som han har skrivit, men det mesta) en författare som lämnar ifrån sig sitt manus litet för snabbt, är litet för säker på sin talang och popularitet?
Om han (som jag alltså uppskattar till sissådär 80%) skulle få nobelpriset, då skulle det kännas ... ja, litet futtigt.
Jag läser nu, liksom du, PAul Austers grannfru Nicole Krauss debutroman.
Jag ser fram mot vår diskussion!
(För att hålla oss kvar hos familjerna i Brooklyn: "Kärlekens historia" är i mitt läsminne lika viktig som Siri Hustvedts "Vad jag älskade")
Lena Kjersén Edman
Jo jag tror det kan stämma, lite mer redigering skulle inte skada. Jag tycker samma sak gäller en annan favorit, Joyce Carol Oates, som ju fullkomligt spottar ur sig manus, och vars romaner i mitt tycke ofta kan kortas ner och ses över lite mer.
"Man utan minne" är verkligen en intressant bok, jag är spänd inför slutet och det ska bli kul att höra vad du tycker, Lena! Inlägg kommer snart.
Skicka en kommentar