Om persikor och vänskap

Och sedan kom hösten, Jodi Lynn Andersson

Det här är andra delen i en trilogi om tre flickors vänskap (som ja, växer fram efter att de överbryggt sina oerhörda olikheter...). I första boken, Persikosommar, möts de på den persikogård som Birdie vuxit upp på, och deras vänskap trevar sig framåt. Nu närmar sig höstmånaderna och de tre flickorna tvingas till många olika val närmre självständighet och vuxenskap. Birdie, den trygga, lugna och lyckliga bland fruktdofterna, försöker hantera sina föräldrars skilsmässa, gårdens överlevnad och saknaden av säsongsarbetaren Enrico. Leeda, den strängt hållna som trånar efter sin mors kärlek, och som gör allt för att vara henne samt alla till lags, försöker hantera sina känslor av övergivenhet, svikenhet och sina egna bubblande känslor. Murphy, den vilda och egensinniga, försöker hantera sin trailer parc-mamma, sina drömmar om något storslaget och sina allt starkare känslor för sin pojkvän (den hon stal från Leeda i första boken). Den vänskap som växte fram i första boken håller i den här andra delen hela tiden på att spricka. Flickorna blir uppslukade av sina egna problem och istället för den stärkta vänskapskommunikationen väljer de tystnad och glider halvt ifrån varandra. Det är som sagt mycket som ska hanteras, men det funkar fint textmässigt, det blir inte rörigt eller komplicerat, utan istället samspråkar tonårsångest, vuxenlängtan, vänskap och trevande kärlek. Däremot är det en aning tuggigt och utdraget. Jag gillar visserligen sådana här ungdomsböcker, men det är lite väl stereotypt tror jag. Tredje delen heter Ett år senare och har ännu inte kommit på svenska.