Klaustrofobiskt

Det kan hända dig när som helst. Du kan aldrig vara säker. Du tror att du har kontroll över ditt liv men plötsligt öppnar sig den lilla sprickan i tillvaron och du faller igenom. Det kan vara ett ord från en vän, ett ansikte i folkmängden, solen som går i moln... ja, vad som helst kan utlösa fallet. Och du har egentligen bara väntat på att det ska hända, vetat att du en dag ska bli avslöjad av livet självt.

För människorna i Naja Marie Aidts kulturrådsprisade novellsamling Babian, rasar tillvaron ihop på ett ögonblick. De klarar sig för det mesta rätt bra. De lever sina liv, blir förälskade, skaffar familj, skiljer sig, skaffar ny familj, reser, lagar middagar och åker på konferens. Men under den här ytan av vardaglighet ligger en katastrof och lurar. Älskare känner plötsligt inte igen varandra i krisens ögonblick. Relationer tar slut på en sekund. Och den svekfulla kroppen avslöjar oss i vår mest förnedrande ensamhet. Okontrollerbar passion, känsloutbrott, hysteriska anfall, dödslängtan, tårar och snor, uppkastningar. Kroppen kräver sin rätt till uppbrott från monotonin. Jag tolkar titeln som en symbol för det djuriska undertryckta hos oss. Anfadern, apmänniskan som kommer fram från djupet av våra kroppar och handlar instinktivt där analyser och planeringar inte längre biter.

Fullkomligt underbart. Vackert och fruktansvärt. Naja Marie Aidt skildrar en instängdhet som blir nästan fysiskt påtaglig när jag läser. Jag imponeras över hur hon lyckas rymma så mycket i de här novellerna. Särskilt starkt dröjer sig en scen kvar från novellen Bilresa. det är de sista raderna i novellen och i ett och samma andetag blir huvudpersonens alla roller så tydliga. Hon slits mellan att vara älskarinna, mamma till småbarn, mamma till tonårsbarn, kvinna och dotter till en egen mamma som plötsligt dör. det finns en ömhet där som jag berördes väldigt starkt av. Kvinnan i novellen har tidigare brutit samman, läxat upp sina barn, tjuvrökt och hånglat med sin nya pojkvän. Nu böjer hon sig fram mot den hårda inbundna tonårssonen och lägger en hand på hans axel; en moderlig och mänsklig instinkt, en handling av ömhet och kärlek. Och i samma stund ringer telefonen och hon får veta att hennes mor är död. Mästerligt.