Vampyrpassion

Om jag kunde drömma (2006) och När jag hör din röst (2007) ,
Stephenie Meyer

En historia om förbjuden och omöjlig kärlek. För att inte vara i vägen för sin mammas lycka väljer Bella Swan att flytta in hos sin pappa i det lilla bortglömda Forks, i USA:s mest regntäta område. På den nya skolan finns den bleka, gåtfulle och ouppnåeliga Edward Cullen och hans syskon. Det långtråkiga livet som Bella föreställt sig får en snabb vändning. Edward har lyckats hemlighetshålla sin identitet som vampyr men snart blir Bella en del av hans liv, och allt vecklar in sig till en intensivt förförande och livsfarlig kärlekshistoria. Två böcker har hunnit komma på svenska, de två andra delarna ska komma till hösten och en filmatisering är planerad till december 2008. När jag hör din röst låg på New Yorks bästsäljarelista elva veckor i rad, och blev utnämnd till bästa uppföljaren. Edward utsågs till den mest minnesvärda huvudpersonen och ungdomars egna kommentarer är översvallande. Det är sträckläsningsböcker och en känsla av att man vill ha mer av den vanliga Bella och den överjordiskt vackra Edward och deras fingertoppar, blickar och kamp om och med varandra men även mot omgivningen. Det är något med det där begäret, om den drabbande svindlande stora kärleken, om det omöjliga, om den stora hemligheten och hemliga sällskap i kombination med identitet och förhållningssätt till sig själv och spänning och magi som fångar. Och jag erkänner att jag är svag för sådana här böcker. Visst finns det vissa partier som blir upprepande, lite väl svulstiga förklaringar om Edwards skönhet, lite irritationsmoment som att Bella hela tiden skadar sig så att Edward kan rädda henne, om Bellas totala besatthet av Edward och möjligen en förtäckt propaganda för avhållsamhet (Meyer tillhör Mormonkyrkan). Men trots det är det två välskrivna ungdomsböcker, både innehålls- och språkmässigt, och en historia som drivs framåt i en erotiskt laddad och tillspetsad stämning. Böcker att slukas helt enkelt.