Visar inlägg med etikett Rai Bali. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rai Bali. Visa alla inlägg

16 mars 2009

Ängeln


Bali Rais böcker brukar vara väldigt bra. Hans teman är genomgående rasism, motsättningar och konflikter. I hans senaste bok, Ängeln, tas också rasism upp men som en bihandling. Detta är inte en av hans bättre böcker och den känns genomhastad. I centrum står Jit och hans sökande efter sin kompis Sophie, som förvann för några månader sedan under en festival. Tillsammans med Jenna börjar de nysta kring det mystiska försvinnandet, söker igenom alla ledtrådar de kan få och följer upp spår, vilket leder fram till fler försvunna tjejer. Mysteriet är lite rörigt, också genom byte av berättarperspektiv, och i upplösningen känns det som att det är flera historier som ska tryckas in i en och samma. Man förstår tidigt vem som ligger bakom dåden. Men visst, trots det, är de en spännande bok, om än kanske inte en "becksvart bladvändarthriller", men det blir tyvärr lite för rörigt och platt och för lite utrymme till huvudpersonerna.

28 augusti 2008

Love Stories och lite kärlek som gör ont

Det aldrig utsinade temat kärlek i två olika ungdomsboksskildringar: Förbjuden kärlek av den populäre brittiske författaren Bali Rai och Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? av en norsk författare, Bjorn Sortland. I Bali Rais bok handlar det om kärlek över gränser, en modern Romeo och Julia historia. Hans böcker tar ofta upp temat rasism och kulturella fördomar, och här är det asiater som inte får blandas med svarta. Simran och Tyrones historia växer fram kantad av hårda förbud, osynliga lagar och tydliga regler som inte får rubbas. Det är bra och det skulle antagligen vara ännu bättre på engelska. Aktuell kärleksbok utan minsta slisk, bara rakt, hårt i ett ungdomsspråk som känns ärligt.


Den andra boken med den långa titeln är en fängslande fin liten historia. Markus blir förälskad i Ingrid och kärleken bränns av längtan och lycka, och bränns av sårbarhet. Ingrid är döende. Åh det är så sinnligt, skört och poetiskt brutalt i prosadiktsliknande textmassa. Det finns en fin liten bok som heter Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Jag blev mycket förvirrad först av att det var så likt på något sätt, tills jag såg att Ardelius har översatt Sortlands bok till svenska. Kompisinspiration? Båda böckerna är små guldkorn och jag hoppas att dom hittar till fler händer.