17 februari 2010

Bibliotekarie - ett mytomspunnet yrke

Vi på Textappeal har ju mest sett och skrivit om film den senaste tiden. Det har ju varit filmfestival i Göteborg om någon har kunnat undgå det. Detta faktum, recensionsböcker och bokcirkelsböcker, har kommit i vägen för min "andra läsning". Den som jag gör på "fritiden" (men som jag med en tanke i bakhuvudet tänker att jag kan skriva om här på bloggen eller använda i bokprat på jobbet). För en bibliotekarie flyter ofta jobb och "fritid" ihop. Men det är också naturligt att det blir så, eftersom man arbetar med sitt stora intresse. Just nu känns det som att jag aldrig blir klar med Dubbelfel av Lionel Shriver, som är riktigt riktigt bra och som jag skulle vilja läsa hela tiden. Men plötsligt dimper det ner en recensionsbok i brevlådan, eller dyker upp ett bokprat för en förskoleklass och en rad böcker att läsa står på kö. Därmed tänkte jag avliva den första myten eller missförståndet om bibliotekarieyrket:

Som bibliotekarie får man väl sitta och läsa en massa böcker på jobbet - Nej, det fungerar inte riktigt så. Eventuellt kan man tigga till sig lite lästid inför stora bokprat eller liknande. Men då är det andra uppgifter som blir liggande och stressar. Så, vi sitter alltså inte och läser särskilt mycket på våra kontor.

Med tanke på självutlåningsmaskiner o.s.v., vad ska ni göra om ni inte lånar ut böcker
(vad gör egentligen en bibliotekarie)- Jag har förstått att det inte är så många som vet vad vi bibliotekarier gör egentligen. Många verkar tro att vi mest lånar ut böcker, och strosande går runt och sätter upp dem i hyllorna. Men om man tänker efter lite så kan man ju undra t.ex., var vi får alla böcker ifrån? Det är ju inte så att det kommer automatiska standardleveranser. Nej, vi läser om böcker, försöker hänga med i media och bloggar etc. för att veta vad som är på gång och vad vi ska köpa in. Sen är det massor av uppgifter som inte syns direkt utåt. Bokprat av alla de slag på skolor och äldreboenden, bokpaket till skolor, "boken kommer" (d.v.s. vi skickar iväg företrädesvis talböcker till äldre och andra som har svårt att ta sig till biblioteket), hemsidearbete, temakvällar, författarbesök, fortbildning, kulturverksamheter av olika slag. Ja, listan är lång.

Men är DU bibliotekarie, det ser du inte ut som. De brukar ju vara äldre, lite tråkiga samt glasögonprydda hasa omkring i kofta och sshhh... - Ja vad ska man säga om egentligen. Det är sant att det inte finns så många bibliotekarier som är yngre än 30. (inte jag heller för den delen). Men det blir fler och fler yngre bibliotekarier i och med fler pensionsavgångar. Och när det gäller stilen, så har jag både kofta och glasögon vid behov.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Moa,
har det inte alltid funnits bibliotekarier i alla åldrar?
Några är under 40 år och några är över 40 år.
Precis som i alla andra yrken.

De flesta bibliotekarier som är över 40 år har kofta när det är kallt och läsglasögon (om de inte har linser förstås). Är frusna om vintern och närsynta precis som de flesta andra yrkesmänniskorna i Sverige som är över 40 år.
Så var det när jag började arbeta som bibliotekarie på tidigt 1970tal - och så är det väl nu på 2000-talet?

Något som verkar skilja min tids halvunga/halvgamla bibliotekarier från dagens halvunga/halvgamla bibliotekarier (i alla fall verkar det så på diskussionsbloggen Biblist)är allt ert prat om att vara cool och icke-bibliotekariskt klädd plus att vi, som kom ut i yrkeslivet på 1970-talet, inte tyckte att det var någon speciell merit att vara ung. (Många av oss beundrade äldre kollegor och vi blev ofta föräldrar redan när vi var 22, 23 år - så vi ville nog vara vuxna.)
Däremot blev vi - i alla fall jag och mina jämnåriga kollegor/vänner - väldigt stolta när folk gissade (på grund av vår icke-snobbiga klädsel och vårt stora läsintresse) att vi var just bibliotekarier.
Varför vill inte dagens bibliotekarier se ut som bibliotekarier - det tycker jag är så konstigt. Läkare, till exempel, har ju inget emot att se ut som läkare ...
På 1970-talet såg man verkligen vem på biblioteket som var kvinnlig assistent/kontorist och vem som var kvinnlig bibliotekarie. För det var bara de kvinnor som inte hade bibliotekarieutbildning som var klädda i prydliga dräkter, var sminkade och gick i skor med klack (=pumps).
Vi som var halvunga/halvgamla bibliotekarier hade samma praktiska klädsel (jeans, utanpåskjorta,träskor) när vi jobbade med arbetsplatsbibliotek, när vi hämtade ungar på dagis, när vi ockuperade hus, när vi diskuterade i våra politiska grupper, när vi bokpratade och när vi festade.

Vi hade så kul - men det har säkert ni också!

Anonym sa...

Hej Elin!
För det var ju du (och inte Moa)som skrev om vårt yrke.
Hej alla som är bibliotekarier och/eller gillar bibliotekarier och andra helunga, halvgamla och helgamla kulturkoftor!

bookwitchpasvenska sa...

Och jag som trodde det var Gudrun Sjödén-kläder man skulle ha under strosandet.

Elin sa...

Hej Anonym!
Mitt inlägg var tänkt som lite mer åt det skämtsamma hållet. Mest för att det är fascinerande att många tycker mycket om bibliotekarie-yrket. Oftast är det är positivt. Ibland är det som de påståenden jag nämnde i inlägget, fast jag har skruvat till det lite. :-) När man säger vad man jobbar med får man ofta en del frågor, som att det är lite mystiskt yrke. En del lägger huvudet på sne, "hmmm bibliotekarie". Eller att det är ovanligt, har jag också fått höra. Och det där med "vårt prat om att vara cool" får stå för någon annan. Jag skulle gärna vilja bli tagen för en bibliotekarie. Det där med att "vara cool" har jag slutat med för länge sen.

Elin sa...

Hej Bookwitch!
Ja, Gudrun Sjödén är ju också en klassiker. Men de har allt en del fina grejer... :-)