Filmfestival 2010: Tokkallt & snötyst. Filmtältet: extremvärme & högt pulserande.
Första filmen: Best of Caroline Leaf på Hagabion. Fantastiska små medryckande animerade berättelser. Hade turen att Caroline själv var där och svarade på frågor. Jag var lyrisk & betagen, särskilt i The Owl Who Married a Goose: An Eskimo Legend från 1974.
The Fish Tank, Lucía Puenzo, på Chalmers. Kommentaren bakom mig var "en typisk filmfestivalsfilm". Programtexten löd "En argentisk variant på Mulholland Drive". Rätt förutsägbar men fint foto och skådespeleri.
White Material, Claire Denis, på Draken. I efterhand stämmer nog presentationstexten bäst på denna film med skakigt foto, stämningsskapande musik och postkolonial kritik utan att skriva någon på näsan. För inget här bär enkla svar. Men trots starka scener i ett afrikanskt namnlöst land, starkt skådespeleri av Isabelle Huppert och en film som etsar sig fast om vem som har rätt till att älska en plats, hade jag nog velat bli mer berörd. Filmen är inspirerad av Doris Lessings Gräset sjunger. Det blev dock ett smått snöpligt slut där Claire blev bländad av kamerablixtrar och efter bara några minuter avbruten av en stressad Draken-arbetare, och några frågor hanns inte med på grund av märklig tidsplanering.
Min nya hjältinna: Caroline Leaf. Inspirerande och ödmjukt berättade hon under sin Masterclass om sina filmer, teknik, tankar och sin Visual research, tex är mannen i Two sisters inspirerad av Jean Genet och systrarna från en målning av Frida Kahlo. Till stor del så skrapar hon fram sina bilder och målar direkt på filmremsan "...And by doing this, I put a bit of myself in the films". Vi stod som små groupies efter seminariet och fick titta närmre på skapelserna.
Järntorget: Vegkorv, filmtält, snöis & bokbussen.
Kaffe och semmelpaus på Aftonstjärna innan Kärlekens krigare.
Kärlekens krigare av Simon Staho. Programbeskrivningens "Minimalistisk duett" är nog det rätta ordet för denna film. Minimalism i extremform. Det gränsande stillfotografiska filmandet och kompaktystnaden fick folk att lämna några minuter in i filmen. Det Romeo&Julianska-temat blev en aning banalt tyvärr, idén är god om en glasbubbelvärld som går för långt, och det tickande svarvita svajjande gräset och ansiktsporer vackert i sig, men jag känner mig inte riktigt berörd här heller. En eloge till skådespelarna dock. Kvinnan bakom mig på bussen hem kunde inte sluta säga "supsupsupsupsuperdålig". Funderar på varför flickorna i båda de lesbiska kärlekshistorierna, Kärlekens krigare och The Fish child, blivit utsatta för faderlig incest och förtryckande fäder. Känns som ett lite trist tema. Och så funderar jag på varför folk går från filmer. Liksom lämnar filmerna osedda när de ändå bemödat sig att ta sig dit.
Applause på Draken. Mästerligt av debutanten Martin Zandvliet och briljant skådespeleri av Paprika Steen. Dansk film när den är som bäst. Mycket bra avslutning.
Och det var min filmfestival 2010. Hade jag kunnat så hade jag velat se La Yuma, som är den första nicaraguanska spelfilmen på 25 år, av en intressant regissör som tidigare gjort starka dokumentärer om kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar