Jag var så stolt över den här boken. Mina kompisar älskade den också och var gröna av avund. Vi drog och fingrade på allt som gick att pilla på i Jan Pienkowskis bok Spökhus till salu (och alltså fungerar inte alla dragflikar idag). Det var lika spännande varje gång att öppna boken och se figurerna veckla ut sig och närma sig ansiktet. Minns fortfarande förtjusningen i den diskande bläckfisken och i badrumsvarelsen. Och ja, det är faktiskt nästan lika skräckförtjusande idag.
3 kommentarer:
Aw, vilken fin. :)
Ja visst är den. Blev så himla glad att hitta den i föräldrahemmets hylla. Det var som någon sa (om det nu var Martin Widmark eller Darren Shan) nu under Litteralund, att just de där barnboksupplevelserna (de där man läser om och om igen) sitter kvar hela livet, medan böckerna man läser i vuxenlivet glömmer man ofta och vill inte läsa om dem.
Men åh! Den har jag också i mitt föräldrahem!!! Brorsonen är precis lika fascinerad av den idag som jag var!
Skicka en kommentar