Bübins flicka?

Någon mer än jag som kopplar ihop filmen Flickan med Mare Kandres vackra och suggestiva roman Bübins unge?
I filmen lämnas flickan till slut totalt ensam efter att hon ogiltigförklarat alla vuxna omkring sig. Hon klarar sig rätt fint ändå, tack vare sin nye vän Ola, men när hon av misstag knuffar honom från höskullen och tror att han är död, så faller allt samman. Hon rusar genom skogen i en febrigt otäck sekvens i filmen, utsvulten, utmattad, famlar runt som i ett rus för att till slut somna i en pool med vatten. Sedan är mardrömmen över, tryggheten kommer långsamt tillbaka och intar sin rätta plats igen.
Jag tänker på Kindchen och Ungen i Kandres bok. Även den flickan övermannas ju av ensamheten och sommarens hetta, den första ångesten från vuxenvärlden. Kindchen dödar Ungen, sitt barndomsjag i en långsam utdragen och våldsam kamp. Samma hunger och samma dallrande hetta. Samma känsla av övergivenhet och total ensamhet.
När flickan i slutet av filmen stannar till vid sin spegelbild och tittar till en extra gång förstår vi att något har förändrats. Barndomen är slut.