6 juni 2008

Solförmörkelse

Tredje boken om Bella och Edward, Eclipse av Stephenie Meyer (kom ut 2007 i USA och svenska översättningen på gång), och historien börjar stå mig upp i halsen. Den enda karaktär jag fortfarande står ut med är varulven Jacob som har lite personlighet. Han får känsloutbrott, skriker och gråter och tvångskysser Bella.
Att Edward, vampyren, övertalar Bella att gifta sig med honom, trots att hon verkligen inte vill och att det står emot allt hon tror på, förklaras med hans ursprung i det tidiga 1900-talet. Och då blir det plötsligt bara romantiskt: Bella får visioner av sig själv i en helknäppt dygdig klänning, sittandes på en veranda med en vitklädd Edward vid sin sida. De håller varandra i handen och det räcker så eftersom deras kärlek är såååå djup. Blä!
Den riktiga Bella, snart fyllda nitton, vill gå ett steg längre i förhållandet som är så moget och analyserande att de verkar vara i femtioårsåldern (Edward är ju förstås egentligen närmare hundra år men med en sjuttonårings fräscha look, bara en sådan sak), och äntligen få uppleva den fysiska kärleken. Men det går ju inte, eftersom hon är skör som en blomma och Edward är ett odjur i en ängels skepnad och skulle kunna slita sönder henne när som helst, i synnerhet när frestelsern skulle bli så omåttliga. Bella får allt vänta tills de gift sig eller tills hon blir vampyr.
Den armé av nyblivna vampyrer som styr sina steg mot Bella för att ta hämnd, blir aldrig särskilt läskig. Idén slarvas bort mitt i triangeldramat mellan varulv människa och vampyr, där Bella helt plötsligt inser att hon även älskar Jacob. Det blir mest en massa diskussioner kring för-äktenskapligt sex (bäst att låta bli eftersom man kanske hamnar i himlen så småningom, och vem vet vilka inträdeskrav de har där?), äktenskap och relationer.
Nej, den här berättelsen höll inte för tre böcker. En fjärde är dessutom på gång. Trots det finns det fortfarande saker jag tycker är bra i boken.
Alltså:

Gillar inte: Det är så klart fortfarande störande att Edwards bringa är hård, kall och vit som marmor.
Gillar
: Jacob och varulvarna. Visar sig faktiskt vara tuffare än vampyrerna. Flocken hör varandras tankar och blir stora vargar i stället för ludna människor.
Gillar inte: Om man ändå ska ha en bok full med diskussioner kring ungdomen idag och de val man gör; varför lämnas då framtidsplaner kring utbildning, jobb och intressen därhän? Det blir bara äktenskapet som ligger i fokus i den här boken.
Gillar: Berättelserna om hur det gick till när alla blev vampyrer. Spännande och läskigt. Då får boken tillbaka något av det mörka och dunkla som var så bra i den första boken.
Gillar inte: Det är fortfarande töntigt när Edward springer jätte- jättefort genom skogarna med Bella på ryggen. Varför?
Gillar: Att Bella fortfarande inte fått bli vampyr, trots att hon tjatar hela tiden. Blir hon det kommer definitivt all magi i böckerna att försvinna.
Gillar inte: Att alla ska hålla på och bära Bella hela tiden. Att hon svimmar och får dåndimpen bara hon tänker på något otäckt. Att hon jämt ska "krypa upp" och "kura ihop sig" mot Edwards hårda bringa. En lite tuffare hjältinna hade varit bra.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

Moa,
så klokt och pedagogiskt du beskriver både fördelar och nackdelar med Meyers varulvsböcker.
Jag lyckas inte alls så bra (önskar att jag också hade lyft fram fördelar) i en DN-artikel snart. Den handlar om många bibliotekariers vurm för sviten - artikeln kommer att publiceras tisdag 2 september.
Lena K E
Lena K E

Moa sa...

Då ska jag absolut läsa artikeln imorgon! Läste någonstans att du föredrar Meredith Anne Pierce framför Meyer. När jag var tretton år blev det en av mina största läsupplevelser. De böckerna tycker jag håller rakt igenom på ett annat sätt. Jag upplevde samma fascination för den överjordiske vampyren, men mer sympati för flickan som blir en mer komplex figur. Fast det var faktiskt väldigt länge sedan jag läste Pierce. Håller böckerna för läsning än idag tycker du?

Anonym sa...

Jag tror det.
Lena

P S Något annat - jag är nyfiken på vad du tycker om en annan gammal ungdonmsbok.
Nämligen "Att spela människa" av Ursula le Guin
LKE

Moa sa...

Jag har läst "Att spela människa" nu. Fick beställa in den för den fanns inte kvar på så många bibliotek. Så vad tycker jag?
Spontant tycker jag att det känns ovanligt med en ungdomsbok som innehåller så mycket diskussion kring djupa livsfrågor. Jag tyckte nog att den kändes otidsenlig på det sättet. Det är ju inte så mycket som "händer" egentligen. Handlingen utspelas i karaktärernas känsloliv. Kanske är det den här typen av "framtidsångest" som jag saknar hos Bella i Meyers böcker. Att framtiden är viktig och betydelsefull, att man som sjuttonåring har rätt att växa och utvecklas och välja sin framtid. Och det bästa med boken: Det svåra i att bli vuxen och inte veta hur man gör. Jag menar, så känns det ju fortfarande för mig! Ibland känns det verkligen som om man "spelar människa", leker vuxen, osv.
Och du Lena, eftersom du frågade om den här boken, var det något särskilt du tänkte på?

Anonym sa...

Jag frågade dig Moa om du hade läst "Att spela människa" av Ursula le Guin (illustrationer av Inger Edelfeldt)dels därför att jag tycker om boken, dels för att när jag berättar om den i tonårsklasser, så är det alltid några som blir väldigt intresserade.
Många flickor läser väldigt gärna "Dyk i" (med fortsättningar) av Kate Cann. En bok som är olik LeGuins, men det finns ett viktigt gemensamt motiv i
bägge som är pressande aktuellt när man går på högstadiet/gymnasiet.
Frågan om vad tonåringen vinner med att inleda ett sexuellt förhållande är lätt att hitta svar på. Om det handlar all världens filmer, böcker, serier...
Men (utom då i en vampyrberättelse) frågan om man också kan förlora något med sexuell tvåsamhet i tidig tonår, den ställs inte ofta i ungdomskulturvärlden.
LKE