Hemligt ansikte, Inger Edelfeldt (2007)Astrid är tretton och ett halvt och har fått vattkoppor. För att inte smitta sin bror som måste plugga får hon flytta till sin moster Malin i två veckor tills hon blir frisk. Malin är författare och lever ett helt annat sorts liv än Astrids föräldrar och alla andra vuxna som hon känner. Tillsammans hittar Malin och Astrid på en saga för att fördriva tiden eftersom Malin varken har tv eller internet. Varannat kapitel handlar om Astrids tankar och upplevelser; alltifrån kärleken till Filip i klassen, bråk med kompisen Emma till diskussioner med moster Mailn kring identitet, kärlek och sex. Och varannat kapitel utspelar sig i den sagovärld som Astrid och Malin tillsammans fantiserar ihop. Huvudpersonen är en prinsessa som föds grön och därför tvingas bära en mask. Jag gillar mest just de här delarna, kanske för att jag har en förkärlek för fantasivärldar. Sagopartierna är också mer befriade från den vuxna rösten som vill nå fram till läsaren (troligtvis en flicka i tio-elva-årsåldern) och förklara och guida. I kapitlen om Astrid är det väl många ord som "shit", "coolt", "messa", "fet chans", osv som lite för tydligt avslöjar författarens vilja att tala barnets/tonåringens språk. Det bästa med boken är kanske budskapet att det är okej att vara en sådan som mest gillar att drömma och fantisera, och tron på att det ordnar sig till slut. Ett plus för Edelfeldts egna fina illustrationer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar