Christina Wahldén

Jag har tidigare bloggat om Christina Wahldén som jag tycker skriver bra böcker, just för att hennes teman är så viktiga.I år har hon kommit med "I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig" (som jag ännu inte hunnit läsa) som handlar om att ha flytt från ett krig och leva med minnena från brutala händelser, och boken "Är det någon där?". Den senare handlar ungdomars utsatthet på internet. Det är en mycket liten kortläst (Nypon förlag) bok om ett stort och viktigt tema, och på ett skickligt sätt lyckas Wahldén få in en rik historia på dessa korta sidor. Jag har skrivit det innan: Wahldéns språk är inte särskilt broderande och insugande men jag gillar verkligen hennes bokteman. 16-åriga Tea spenderar stor tid vid sin dator och i olika chattrum. En dag finns jägaren där och erbjuder henne pengar som hon inte kan motstå. Priset är givetvis att blotta sig, men är det verkligen så högt, tänker Tea. Boken kan bidra till att väcka diskussion och den ställer frågor kring integritet, gränsdragningar, vuxenansvar och egenansvar.

Jag har också precis läst Kort kjol. Boken utkom 1998 och har nu kommit i nytryck i pocket. Det är en oerhört stark och omskakande bok. Myran och hennes klasskamrater från första ring ska fira att de fått sommarlov. Kvällen som börjar fantastiskt slutar i en mardröm för Myran. På en efterfest blir hon brutalt våldtagen. Boken skildrar tiden efter övergreppet, polisförhören och rättegången. Känslorna av skam och skuld och om att kunna gå vidare. Det är en fullständigt vidrig med viktig läsning.

Fallen flicka

Vi hade Sharaf hjältar och hjältinnor hos oss på biblioteket förra hösten, de pratade då om de flickor som sökt upp dem med berättelser om att de fått påtryckningar från sin familj att hoppa över balkongräcket, för att rädda deras heder. Fenomenet balkongflickor började uppmärksammas för några år sedan. Det finns mycket som pekar på att det inte är självmord men på grund av otillräckliga bevis har hittills ingen fällts. En sådan historia är utgångspunkten i Christina Wahldéns nya och angelägna bok Fallen flicka. 16-åriga Rona har flytt med sin familj från Afghanistan, och bor nu hopträngd med den stora familjen i en svensk lägenhet. Hennes vardag är starkt begränsad och utrymme till frihet obefintlig. Förseningar innebär bultande blåmärken. Hon tar hand om sina småsyskon och har hemmet som ett fängelse. Hennes äldre bror däremot får ta sig vilka friheter han vill. Hennes bästa vän är somaliska Halima och de drömmer om ett annat liv, ett liv med frihet, yrken och självständighet. För Rona är detta näst intill omöjliga drömmar. Den enda som lyssnar på dem är deras lärare Monika som undervisar om barnkonventionen och rättigheter. Det gör ont att läsa om Rona och hennes tysta kamp mot det maktfullkomliga patriarkatet och om hennes ensamhet, för det är den som värker mest boken igenom. Hennes tysta lidande, att ingen ser eller förstår, och att de som till och med försöker räcka ut handen inte räcker till. Det svider i hjärtkamrarna av familjens totala brist på förståelse, hennes bultande rygg, hennes frustrerande lidande och ömma flickkropp som borde få vara så mycket mer. Vetskapen om att det vandrar runt liknande historier i Sverige i detta nu svider än mer. I boken finns också fakta om balkongflickorfall, adresser till stödställen, fakta om mänskliga rättigheter i Afghanistan.
Ännu en svidande och viktig bok av Christina Wahldén.

Rör vid mig

Det finns två svenska ungdomsförfattare som sticker ut genom att skriva om starka ämnen. Christina Wahldén, som jag bloggat om tidigare, som skrivit flertalet böcker och så Malin Isaksson som ungdomsboksdebuterade med Brännhett förra året. Nu har hennes andra bok kommit. Först tänker jag Oj. Sedan tänker jag, Nämen Oj. Och sedan tänker jag Aha, men Oj, eller? Avsugningar, tungor över hud, fylla, bakisångest, tonårsskap. Om ett vuxenliv som ska definieras, om att ta för sig, om att vägra bli definierad som kuvade sexobjekt, om en lek som blir allvar, om gränser som suddas ut och om att tvingas ta ansvar för sina handlingar. Rör vid mig handlar om fem tjejer som börjar gymnasielinjen Bild- och form i en Stockholmsförort. Mest handlar det om Ann, som har bestämt sig för att hon vill ha något mer än sitt vanliga normala liv och sina vanliga vänner. I klassen går de coola och snygga tjejerna Liljan och Jane som alla killar vänder sig om efter, och Matti och Sofia, tjejerna med baggy jeans som är tuffa utan att spela på sin sexighet. Ann tar mod till sig och plötsligt är dem ett gäng. Ett gäng som betyder något och Ann tänker att de kan göra precis vad de vill. I ett källarförråd pratas det intimheter, på festerna festas det och killarna får inte bli mer än ett tillfälligt utnyttjande. Det handlar om band mellan tjejer, liksom det gjorde i Brännhett, fast hur djupa är de egentligen? Sidorna är fyllda med osäkerhet, frustration, känslor, halvtaskiga hemförhållanden som aldrig riktigt speglas och självdestruktivitet, som små hål i tillvaron som måste fyllas med sex, fylla och fester för att visa upp att man är någon att räkna med. Det handlar även om gränser mellan vänskap och grupptryck och om att hitta sig själv. Föräldraskapet skymtas främst i periferin, i ett fylletassande förbi en snarkande mamma, små försök till kökssamtal och en axel som man plötsligt är för stor för att kunna gråta ut på. I boken är det tjejerna som räknas. Men hur starka de än tycks vara genom att vara tillsammans råkar tjejerna illa ut på olika sätt genom att provocera killarna, och de bestämmer sig för att ge igen och hämnas. Alla har sin historia, så har även Ann, fast hennes historia är inte sann. Och det är där det börjar spåra ur. Det är som sagt en väldigt stark bok som etsar sig kvar.

Kanske handlar boken också om perspektivbyte. Tjejer har här fått ta över den traditionella mans-killrollen. Den där som bara tar för sig, super till det, drar över någon, pratar erövringar och erfarenheter och ger blanka fan i konsekvenserna och som ändå aldrig blir kallade horor. Eller är det bara så att man är så van att läsa in tjejer i ett känslosammanhang och därför först blir lite lätt störd, eller rörd, av detta något slätstrukna sexkonsumerandet och sväljandet av känslor. Allt detta avskalande. Slussas tillbaka till det egna sena nittiotalets gymnasietid och funderar på den nya gymnasietiden, utan att egentligen komma fram till något. Malin Isaksson jobbar med skrivarinriktningen på Fryshuset, och man kan väl ana att inspiration hämtats från ungdomar som korsat hennes väg på ett eller annat sätt. Jag saknar tjejernas bakgrundshistorier och något mer, som jag inte kommer på. Men trots det har boken klibbat sig fast ordentligt, precis som Brännhet, och det ska bli spännande att läsa nästa bok.

Brännande böcker för unga

Christina Wahldén skriver om angelägna och aktuella ämnen. Tidigare har hon bland annat skrivit ungdomsböcker om våldtäkt, eskort, självmord och hedersvåld. Det är svåra ämnen som hon skriver om på ett relativt okomplicerat sätt. Wahldén är författare och kriminalreporter, vilket tydligt märks i hennes böcker där hon skriver utifrån offrets perspektiv, men också ofta om de bakomliggande orsakerna. Hon skriver själv på Tiden att hon vill ingjuta mod i läsaren och visa att det alltid finns en konstruktiv lösning på allt. Det är som sagt viktiga böcker, jag kanske inte alltid känner att jag sugs med språkmässigt eller att man får tillräckligt bakgrundsstoff till karaktärerna, men böckerna står sig främst just för deras teman. Hennes senaste bok, Det dina ögon ser, handlar om ett mycket omdiskuterat ämne just nu, nämligen om hot mot vittnen. Tess som går lastbilsgymnasiet blir en dag misshandlad av klasskamraten Bea. Flera av klasskamraterna bevittnar händelsen, som resulterar i medvetslöshet och allvarliga men, men väljer att tiga, både av bekvämhet och av ovilja att bli indragen i något men också av rädsla för att själva råka ut för något. Tess kompis Molly måste ta beslutet om hon ska ställa upp för sin kompis eller lyssna på klasskamraterna som hellre vill åka på sin klassresa, sin far som försöker skydda sin dotter, samt väja för hoten från Beas pojkvän som förföljer henne. Det har ju skrivits rätt mycket på sistone i media kring att vittnen inte vågar vittna och vilket slags skydd, eller icke-skydd, de kan få. Det här är ytterligare en viktig och bra diskussionsbok för högstadie- och gymnasieelever. Den här kommer absolut vara med på alla mina bokprat framöver.