Den lilla musen med de stora öronen får namnet Despereaux, besvikelse på franska, när han föds. Han är för liten och föds dessutom med ögonen öppna. Han dras till ljuset och skönheten och vägrar foga sig till de andra mössens nosande efter smulor på golvet. Han blir kär i människoprinsessan Pea och blir ödesbestämd att rädda henne, trots att han bara är en liten mus. För prinsessan Pea, godheten och skönheten själv, blir offer för en råttas hämndbegär och en tjänsteflickas drömmar. Det här är en saga som följer sagans alla regler. Godhet ställs mot ondska, skönhet mot fulhet, ljus mot mörker. Godheten segrar, den lilla musen visar sig starkare än någon människa, onda personer kommer till insikt, får förlåtelse av den storsinta godheten. Jag gillar att sagan är indelad i olika böcker där vi möter de karaktärer som kommer att spela huvudrollen i sagans upplösning. Vi får följa hur de från olika håll styrs mot varandra av ödets nyckfullhet, ochhur de kommer att passa in för varandras dyften. Jag gillar inte berättarröstens ständiga upprepning av "kära läsare" som är ett hemtrevligt sagoberättargrepp när det används med måtta, men blir outhärdligt tjatigt när det används i var och varannan mening. Kate DiCamillo har tidigare skrivit sagan om porslinskaninen Edward Tulane, och samma sagoform med moraliteter återfinns här i Sagan om Despereaux. Det är återigen en vackert illustrerad och påkostad sagobok. Berättelsen går också som film nu i vår.
Visar inlägg med etikett DiCamillo Kate. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DiCamillo Kate. Visa alla inlägg
13 mars 2009
Despereaux
Den lilla musen med de stora öronen får namnet Despereaux, besvikelse på franska, när han föds. Han är för liten och föds dessutom med ögonen öppna. Han dras till ljuset och skönheten och vägrar foga sig till de andra mössens nosande efter smulor på golvet. Han blir kär i människoprinsessan Pea och blir ödesbestämd att rädda henne, trots att han bara är en liten mus. För prinsessan Pea, godheten och skönheten själv, blir offer för en råttas hämndbegär och en tjänsteflickas drömmar. Det här är en saga som följer sagans alla regler. Godhet ställs mot ondska, skönhet mot fulhet, ljus mot mörker. Godheten segrar, den lilla musen visar sig starkare än någon människa, onda personer kommer till insikt, får förlåtelse av den storsinta godheten. Jag gillar att sagan är indelad i olika böcker där vi möter de karaktärer som kommer att spela huvudrollen i sagans upplösning. Vi får följa hur de från olika håll styrs mot varandra av ödets nyckfullhet, ochhur de kommer att passa in för varandras dyften. Jag gillar inte berättarröstens ständiga upprepning av "kära läsare" som är ett hemtrevligt sagoberättargrepp när det används med måtta, men blir outhärdligt tjatigt när det används i var och varannan mening. Kate DiCamillo har tidigare skrivit sagan om porslinskaninen Edward Tulane, och samma sagoform med moraliteter återfinns här i Sagan om Despereaux. Det är återigen en vackert illustrerad och påkostad sagobok. Berättelsen går också som film nu i vår.
17 oktober 2008
Leksak med känslor
Jag har läst den påkostade sagoboken Edward Tulanes fantastiska resa av Kate DiCamillo, med illustrationer av Bagram Ibatoulline. Den svenska översättningen kom i år. Det är en berättelse om en porslinskanin som av misstag (eller av en högre kraft) kastas ut på en resa som lär honom att känna kärlek och befriar honom från fåfängan. Alltså en modern variant av den sedelärande sagan. Illustrationerna är gjorda i en klassisk stil; noggranna, fotografiliknande.Det är för mycket och komplicerad text för små barn som gillar bilderböcker. Och den känns lite stolpig för "läsa själv"-åldern. Den passar nog bäst som högläsning med tid att beundra bilderna. Det är ingen komplicerad historia som kräver förklaring, det är klassiska ingredienser som sorg och kärlek, oväntad vänskap och strapatser som innebär personlig utveckling. Mysigt och enkelt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)