sol över torpet, sol över bb

 

Jag är på BB. Min man och den alldeles nyblivna pappan snarkar på andra sidan rummet. En nattsköterska har just artigt men bestämt rullat ut min två dagar gamla bebis för att jag ska kunna sova en stund. Jag linkar runt i rummet, borstar tänderna, känner efter hur ont jag har, ställer mig och tittar ut över Mölndals alla ljus. Och sen rotar jag fram Barbro Alvings kåserisamling ”sol över torpet” och kravlar upp i sängen. Jag läser två sidor och sen tänker jag på det där lilla knyttet och undrar hur han har det på andra sidan korridoren. Det är och kommer alltid vara ett av mina starkaste minnen. Den där känslan av att få göra det mest vardagliga för första gången efter den pärs och totalt omvälvande händelse jag just gått igenom.

Och jag kan verkligen rekommendera just den här boken till alla som funderar på om en bok ska med i bb-väskan. Jag älskar Bangs hurtighet kombinerat med den där torra humorn. Hur hon lyckas driva med sig själv och de hon älskar utan att dumförklara dem. Om jag jämför med t.ex Martina Haag som ju också skriver kåserier om vardagen så tycker jag det är ett problem att hon dumförklarar sig själv, gör sig mer korkad än vad hon är. Bang lyckas balansera på den där tunna linjen, att lyfta fram sina tillkortakommanden utan att jag tycker att hon gör sig mindre än vad hon är. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är jag gillar så mycket med Bangs sätt att skriva, det är så självklart på något sätt.

Jag minns inte ett ord av de där sidorna jag läste den där natten men det gör ingenting, boken kommer alltid påminna mig om den där natten och jag kommer alltid klappa lite extra på den just därför.