Vad jag har lärt mig av att läsa Kyrkogårdsdamen och andra
berättelser av Guy de Maupassant:
1.
Rumlare, främst kvinnliga
2.
Lössläppta kvinnor
3.
Lesbiska kvinnor
4.
Kvinnor i allmänhet
Jag kan ju ungefär stämma in på alla ovanstående vilket gör det lite tråkigt att läsa novellerna, jag är som exkluderad från början och det är något som påpekas gång efter gång. Vilket är trist för novellerna är samtidigt bra, jag gillar hans språk och jag gillar speciellt hans syrlighet. Och visst, vi kan prata om tidsanda och det har sin poäng men samtidigt, jag läser nu, det är jag som är mottagaren och jag blir i nutid less på allt detta kvinnohat. Jag tänker på Tintin-gate och även om jag tycker att det var extremt klantigt skött förstår jag intentionen att låta den grupp som är utsatt för fördomar och förtryck för en gångs skull slippa konfronteras med den. Jag blev förvånad över att det perspektivet försvann i debatten, istället pratades det mest om att vi måste tillåta även förlegade tankesätt för att lära oss om dem och varför de var fel. Det är naturligtvis viktigt men måste det ske på bekostnad av den grupp som ständigt konfronteras med de värderingarna i deras nutida form? Jag menar alltså inte att vi behöver köra kampanj för att rensa ut de få Guy de Maupassantböcker som finns kvar på biblioteken utan mest är det här gnäll över att det är trist att inte vara vit man ibland. Vit man har nog betydligt mer litteratur att inte bli ledsen/förbannad över tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar