Jonna bor på barnhemmet Renfanan och hennes högsta önskan är att bli adopterad av en mamma som luktar parfym och har tjusiga kläder. Men det blir inte riktigt som hon har tänkt sig. En dag sladdar en skruttig Volvo in på Renfanan. Ut kommer en... gorilla! Till Jonnas stora fasa vill Gorillan adoptera just henne. Vad som från en början var en skräck, (för Jonna hade ju hört att Gorillan äter barn!), växer till en sällsam vänskap och kärlek.
Frida Nilsson har, med sin tredje bok Apstjärnan, lyckats skriva en berättelse med många lager. Här finns utanförskap, annorlundahet och på sätt och vis könsroller. Jag tänker på att en mamma ska lukta parfym, klä sig fint och ha läppstift. Gorillan är ju hårig och burdus, och inledningsvis skäms Jonna för henne. Gorillan är ju inte som en mamma ska vara. Men hon har ett gott hjärta, som visar sig räcka långt och lite till.
Detta är en knasrolig berättelse med djup. Jag föll direkt för historien om Jonna och Gorillan, som för tankarna till Astrid Lindgrens Rasmus på Luffen. Det här är en perfekt högläsningsbok för låg- och mellanstadiet, med många komiska höjdpunkter.
2 kommentarer:
Låter som en fantastisk bok! Ser fram emot att mitt barn blir lite äldre, så jag kan börja högläsa ...
Hej bokbrunetten!
Ja, det är verkligen en jättesöt bok som jag föll pladask för. Nu tänker jag läsa mer av Frida Nilsson. Hennes Hedvig-böcker ska visst också vara riktigt bra.
Gillade din blogg förresten!
Skicka en kommentar