Moa skrev ju om baksidetexter och vad de kan tillföra eller förstöra för läsningen. Många tyckte till, och det var roligt att se så många olika angreppssätt och 
uppfattningar. Bokomslagen har kan
ske inte samma betydelse vid lästillfället, men säkert gör de en hel del, både medvetet och omedvetet, när det gäller val av bok. Bokomslagen är ju mycket en genrefråga och de ska signalera vissa saker. En chic-lit har ofta glada färgstarka omslag och deckare ska se ut som deckare med något mystiskt eller mordrelaterat.
Jag har några favoriter när det gäller omslag. En av dem är det vackra och för texten passande omslaget till Kortfattad kinesisk engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. En annan favorit är omslaget till Blonde av Joyce Carol Oates. Det finns ju hur många bilder som helst på Marylin Monroe, men denna är så vacker, melankolisk och stämningsfull.
Omslag som jag inte är så förtjust i är exempelvis pocketomslaget till
favoritboken Vad jag älskade av Siri Hustvedt. Det känns som jag att personen som gjorde det omslaget inte har läst 
samma bok. Allt detta rosa och puttenutt. Varför? Nej, då är jag mer förtjust i det nya pocketomslaget som signalerar storstad och drömmar.
Jag har också lite svårt för några av Paul Austers pocketböcker. Jag tänker på Dårskaper i Brooklyn och Resor i skriptoriet. Det känns som att de
försöker tilltala en annan publik, vara lite ungdomligare och hippare. Men för mig passar det inte alls. Nej, då är om
salget till Illusionernas bok mycket snyggare. Lyckligtvis verkar man ha gått tillbaka till den layouten med hans senaste Mannen i mö
rkret. Så tycker j
ag. Hur tycker du? Har du några omslag du tycker mer eller mindre om?
uppfattningar. Bokomslagen har kan
ske inte samma betydelse vid lästillfället, men säkert gör de en hel del, både medvetet och omedvetet, när det gäller val av bok. Bokomslagen är ju mycket en genrefråga och de ska signalera vissa saker. En chic-lit har ofta glada färgstarka omslag och deckare ska se ut som deckare med något mystiskt eller mordrelaterat.Jag har några favoriter när det gäller omslag. En av dem är det vackra och för texten passande omslaget till Kortfattad kinesisk engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. En annan favorit är omslaget till Blonde av Joyce Carol Oates. Det finns ju hur många bilder som helst på Marylin Monroe, men denna är så vacker, melankolisk och stämningsfull.
Omslag som jag inte är så förtjust i är exempelvis pocketomslaget till
favoritboken Vad jag älskade av Siri Hustvedt. Det känns som jag att personen som gjorde det omslaget inte har läst 
samma bok. Allt detta rosa och puttenutt. Varför? Nej, då är jag mer förtjust i det nya pocketomslaget som signalerar storstad och drömmar. Jag har också lite svårt för några av Paul Austers pocketböcker. Jag tänker på Dårskaper i Brooklyn och Resor i skriptoriet. Det känns som att de
försöker tilltala en annan publik, vara lite ungdomligare och hippare. Men för mig passar det inte alls. Nej, då är om
salget till Illusionernas bok mycket snyggare. Lyckligtvis verkar man ha gått tillbaka till den layouten med hans senaste Mannen i mö
rkret. Så tycker j
ag. Hur tycker du? Har du några omslag du tycker mer eller mindre om?
3 kommentarer:
En bok jag kommer att tänka på är Kvinnor på ett tåg av Anita Nair som ter sig helt olika i inbunden respektive pocket. Hade inte pocketutgåvan dykt upp hade jag nog missat boken för så trist tyckte jag omslaget var (ändå verkade historien intressant och var det!). Annars varken störs eller jublas det över omslag för min del. Har nog en rätt sval inställning till dem.
Trevligt med ett sådant här inlägg! Utan att ha läst speciellt många böcker av Auster håller jag ändå helt med om att de underligt spräckliga är helt konstiga. Mitt värsta omslag är där bilden på omslaget avslöjar hela romanen: Mamma till två barn blir chockad då hon hittar ett foto på sin nakna tonårsdotter. kan det vara den nya pojkvännen som tagit det. Och så har förlaget valt en bild av en (suddig) flicka i badrummet med en liten flicka med kamera i handen i förgrunden (lillasystern). Ok, boken läst bara genom baksidestexten och pärmbilden, morr!
Jag tänker jättemycket på omslag till de böcker jag köper in till ungdomsavdelningen. Ofta tänker jag "men hur tänkte de där"? Många ungdomsböcker signalerar till helt fel målgrupper och förlorar mycket av sin egen säljningskraft (man måste ju då puffa lite extra). (Sen kan det ju iofs vara helt hiskeliga omslag enligt mitt tycke som går hem rakt av). Jag gillar tex omslagen till Katarina von Bredows nyutgivna pocketutgåvor, snygg enkel estetik. Och så gillar jag omslaget till boken jag precis läst Om du var jag av Jessica Schiefauer. Argasso är ju ett sådant förlag som tar omslag på allvar (lättlästa böcker med tilltalande omslag och handlingar). Ska klura på några ungdomsfavoritomslag imorgon. Försöker förresten få någon skola att nappa på att göra egna bokomslag (läsa bok med svart omslag och göra eget) och ställa ut på jobbet.
(Till min egen läsning måste jag även erkänna att jag är rätt lättköpt med en tilltalande titel och ett attraherande omslag,om jag väljer på böcker som inte jag inte vet något om sedan tidigare).
Skicka en kommentar