Om systerskap

Många är ungdomsböckerna som behandlar temat vänskap mellan två flickor, där den ena är den rödhårsvildsinta verbala kaxigheten och den andra den råttfärgade tystheten (och hur många ungdomsfilmer behandlar även inte detta, exempelvis senast i Taket lyser stjärnorna). De brukar följa samma tråd: flickorna möts av en slump, den kaxiga tjejen har ett problem som ingen annan känner till, de blir vänner. Så är väl även grundtemat i Jessica Schiefauers debut Om du var jag, men boken är mer komplex, välskriven och inkännande än många andra. Om jag förstår det rätt så bygger boken, även om det är en fiktiv berättelse, på anteckningar från Jessicas egen tid som nyutflyttad nittonåring, vilket skapar en trovärdig grundton. Det är en bok om ungdomsskap och vuxenskap, men framför allt om systerskap. Agnes (den timida) och Louise (den levnadserfarna) flyttar tillsammans in i första lägenheten. Gymnasiet är snart slut och det riktiga livet ska börja. Det är lite av den där speciella vacuumtiden, den med ströjobb, drömmar och sökande efter något annat innan vuxenlivet, som avhandlas. Allt är först så himla bra, men sidor upptäcks, känslor svallar, en kärlek kommer emellan och planerna går åt olika håll. Samtidigt är det något som pyr under ytan, en känsla som Agnes har att Louise kanske inte berättat hela sanningen. Efter ett bråk blir den gemensamma ansökan till Grekland en ensam biljett för Louise. Agnes stannar kvar med sin kärlek och med att hitta sig själv. Boken har tre delar, samlevnad och vänskap, ensamhet och så försoning. Jag gillar helheten, språket, detaljrikedomen, hur den liksom andas, historien på de olika planen och den där igenkännande post-gymnasiala tiden. Men jag kan också känna att jag vill ha lite mer av storyn, vilket jag hoppas att man får i nästa bok. Tycker däremot att boken fått rätt konstig kritik på vissa håll. På Jessicas egna blogg Shut up and write kan man läsa andra recensioner.