Bittersött och totalt rakt in i hjärtat går Camerons berättarröst genom Markus Zusaks bok Fighting Spirit. Efter hans succé med Boktjuven (som han för övrigt aldrig trodde skulle läsas på grund av dess tema med andra världskriget och dess tjocklek), har hans tidigare böcker nu getts ut på svenska, debutromanen Knockout, utgiven 2005 med titeln Hundår och uppföljaren Fighting Spirit.Den senare är historien om de två arbetarklassbröderna Wolfe som hopträngda i samma rum drömmer och kämpar för något annat än vad de har erbjudits i livet. En dag blir de rekryterade till en illegal boxningsverksamhet. De tackar ja för att tjäna pengar men också för att vinna lite heder. Ruben, eller Fighting Spirit, som är den självklara vinnaren och som nockar sina motståndare med stålvilja och Cameron, alias Underdog, som trots att han förlorar vägrar ge upp och blir publikfavorit, kämpar sig fram på arenorna, räknar sina pengar och försöker dölja sina skador hemma. Lögner inför en undrande moder och växande blåmärken duggar tätt. De boxas för livet och mot livet. Man kan verkligen se de små bleka smala armarna och svarta ögonen (det är min bild av Cameron) och höra det lilla hjärtat klämta av stålvilja, höra publikens loskor, jubel, burop och käkar krasas, känna doften av blodsmak, sågspån och hemmets köksarbetslöshetssångest tränga sig genom texten. I GP fick den ett rätt svalt mottagande, där Johan Werkmäster skriver att till skillnad från Boktjuven är detta ingen bok som dröjer sig kvar. En bok som Boktjuven dyker inte så ofta upp på litteraturhimlen, så nej visst, det är ingen ny Boktjuven. Men jag gillar Zusaks berättarspråk, hur det liksom hoppar lite i tidslinjen och man får lägga detaljer på minnet. Och det är beundransvärt hur någon kan lyckas fånga så mycket på bara 140 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar