2009: bäst hittills

tveeggad rubrik men den stämmer ju, 2009 har börjat fint och jag tänkte här lista mina favoriter så här långt.

Ok amen av Nina Solomon

En halvt inifrån berättelse från chassidernas new york. njutbart språk och intresssant ämne. Har tänkt mycket på boken efteråt.

Hungerspelen av Suzanne Collins

Jag har inte läst jättemycket ungdomsböcker sen jag själv var tonåring så jag vet inte hur bra den här är i jämförelse med andra men om den är sämre eller lika bra så tänker jag läsa varannan tonårsbok för det här var så bra. Spännande, välskrivet och bra karaktärer. Så bra med en äventyrsbok med tuff hjältinna som inte slår över och blir helt osannolik.

Ännu en jävla natt i Suck City - Nick Flynn

Självbiografisk roman om Nicks pappa Jonathan, en dagdrömmare, alkoholist och hopplös pappa. De möts som vuxna då Nick jobbar på det hem för hemlösa Jonathan går till.

Allt som återstår - Elin Boardy

Min favoritgenre fattigt och svårt parat med ett helt fantastiskt språk som till och med får mig att stanna upp och bara njuta av vackra formuleringar. Och gå och se Elin prata om ni kommer åt, en av de författare som gör det riktigt bra.

Det finns annan frukt än apelsiner - Jeanette Winterson

Roman som leker med självbiografin som handlar om Jeanette som växer upp i ett superkristligt hem och tyvärr råkar hamna i säng med flickor. och såklart så mycket mycket mer än det. Min absoluta favoritbok av Winterson, helt makalös.

Towelhead - Alicia Erian

Om att växa upp mellan sina föräldrar, med bultande kropp och i vuxnas våld. Utspelar sig i USA på 90-talet och trots att jag försökte skriva ett långt inlägg om den här boken när jag läste den så lyckades jag inte. Den är svår att sätta fingret på men helt fantastisk. Läs även novellsamlingen Kärlekens brutala språk som också är fantastisk.

Min far hade en dröm - Barack Obama

Vilken skribent! vilken president! (det där var till dig Moa som tydligen gillar när jag blir alldeles till mig över den här boken.)

och så några bottennapp:

Jag var självlockig, moderslös, gripande och ett under av förljugenhet av Annette Kullenberg

Kullenbergs biografi över Marianne Höök hamnar här mycket för att jag hade så höga förväntningar och kände mig mest arg och besviken under läsningen. Här har jag skrivit utförligare

Afrikanen av J.M Le Clèzio

Kanske den enda boken vi i bokcirkeln varit helt eniga om. Jag läste två gånger, minns fortfarande enbart avsnittet med myrorna. Helt förvirrad över hur träigt och tråkigt det var att läsa den här boken.

Det har varit en bra läsperiod, läst mycket bra och mycket helt okej. och bara två riktigt dåliga. Har blivit bättre på att lägga ner böcker, precis som jag har lovat mig själv. Senast igår la jag ner en bok för att jag inte orkade med det dåliga språket. poäng till mig!

Afrikanen

Det här blir nog ett kort inlägg. Vi skyller på att det är en kort bok. Afrikanen: Porträtt av en far av J.M. Le Clézio. Vi har diskuterat den i bokcirkeln och var eniga om att den inte tilltalade oss. Alls. Tråkig, stolpig, uppblåst och torr. Och framför allt en distans i texten till det som ska beskrivas. Vad handlar boken egentligen om? Inte fadern, för han skymtar bara vagt i ögonvrån Inte författaren, för han avslöjar ingenting om sig själv eller sina verkliga känslor inför den frånvarande och hårde fadern. Och inte Afrika, för bilden av Afrika känns onyanserad och stereotypisk. Bilden av de glada nakna barnen utanför hyddorna följer en kolonial tradition där det exotiska hyllas men samtidigt främmandegörs. Vi saknade framför allt känsla. Hur kändes det att möta sin far efter alla år? Hur kändes det att möta honom som barn? Vilket är arvet efter honom? En scen brände till och gav löften om något djupare: scenen där barnen river ett termitbo och njuter av sin grymhet. Där öppnades en möjlighet att berätta något mer, men vi upplevde inte att löftet infriades. Och slutligen ställer vi oss frågande till fotografierna i boken som inte tillför mycket. de är felplacerade eller så har de ingen direkt anknytning till texten. Troligtvis var detta fel bok att börja med om man är nyfiken på vår senaste nobelpristagare. Någon som kan tipsa om vad man i stället borde läsa?

Jag vill ändå avsluta med att citera ett stycke (s. 14) som jag tycker är väldigt fint skrivet, så får det här negativa inlägget ett vackert slut:

En eftermiddag när far opererade på sjukhuset rullade blixten in genom dörren, bredde ljudlöst ut sig över golvet, smälte operationsbordets ben av metall, brände gummisulorna på fars sandaler, samlade sig igen och flydde som ett andeväsen upp till himlen samma väg den hade kommit. Verkligheten stod att läsa i sagorna.