Atwoodsk dystopi

Min favoritförfattare: Margaret Atwood.
Min favoritgenre: dystopiska framtidsskildringar.
Och vad är Atwoods senaste, The Year of the Flood, om inte just en dystopi. Kanske den bästa som skrivits. I alla fall som jag läst.

The Year of the Flood berättar historian om världens undergång såsom den skildrades i Oryx and Crake, igen. Jimmy, huvudpersonen i den boken, skymtar förbi i The Year of the Flood, som pojkvän och till slut galen överlevande. Och andra personer som skymtade förbi i Oryx and Crake, får här större plats.
Huvudpersonerna, hjältinnorna med stort H, heter Toby och Ren. Vi får följa dem genom samhällets kollaps tills kaos och anarki bryter ut. Isolerade på varsitt håll överlever de och väntar på säkrare tider. För världen har fallit samman. Djuren har avlats fram till livsfarliga och sluga varelser, maten är konstgjord, luften farlig att andas. Både Toby och Ren har haft med God's Gardeners att göra, en sekt som odlar grödor på taken till byggnader och som tränar sig i överlevnad inför katastrofen som bara de anar kommer.

Jag tycker Atwood lyckas mycket bättre med den här romanen än med Oryx and Crake som inte är någon favorit hos mig. Men The Year of the Flood är bra på så många sätt. Den är skrämmande och viktig i sin egenskap av dystopi. Den är vacker och välskriven: de växelvisa kapitlen som obönhörligt närmar sig katastrofen man förstår är oundviklig, är ett skickligt och fungerande grepp. Karaktärsskildringarna är trovärdiga och gripande: kvinnorna som reser sig från botten och slår tillbaka utan att sluta känna kärlek.

Min favoritbok: The Year of the Flood av Margaret Atwood.