21 april 2010

Två fina franska

Franska filmer är nästan alltid bra. Som danska filmer. Franska och danska. Den senaste tiden har jag sett två stycken som var riktigt fina. En ny hyrfilm och en äldre som jag hittade på loppis. Gemensamt för de båda filmerna är att de beskriver det laddade ämnet kvinnlig ondska, fast på två helt skilda sätt.

Den ena filmen, Jag har älskat dig så länge i regi av Philippe Claudel, handlar om Juliette som just släppts från fängelset efter en 15-årig straffvistelse. Man förstår från början att hon har begått ett ohyggligt brott, som jag tänker inte avslöja då det ger mer effekt när man får reda på det. Juliette får till en början bo hos sin yngre syster och hennes familj. De har inte haft någon kontakt under fängelsetiden, och försöker nu famlande återskapa en syskonrelation. Kristin Scott Thomas, som Juliette, gör ett starkt och finkänsligt kvinnoporträtt. Misstänksam och cynisk efter fängelsetiden, försöker hon ta sig fram i ett samhälle där hon inte längre vet om hon hör hemma. Hon möter på många fördomar på grund av sin historia, och den enda som tror på henne är hennes syster. En drabbande filmen med ett överraskande slut.

Den andra filmen heter Ceremonin (1996) regi Claude Chabrol, med bland andra Isabelle Huppert från Pianisten, i den ena huvudrollen. Filmen har en typisk thrillerkänsla där man känner från början att något lurar under ytan. Tystlåtna Sophie kommer som ny hushållerska till en välbärgad familj bestående av mamma, pappa, syster och bror. Sophie är en mycket bra på sitt jobb och familjen är nöjda. Men samtidigt är hon nästan för bra, och uttrycker nästan aldrig någon åsikt eller vilja. Bekantskapen med byns postkassörska Jeanne, Huppert, som är framåt och säger vad hon tycker, gör att Sophie utvecklas. Däremot ses vänskapen inte med blida ögon av familjen där Sophie arbetar. Vänskapen utvecklas till en pakt, och filmen andas ett visst klasshat. Kan inte låta bli att, även om det avslöjar för mycket, beskriva filmen som en kvinnlig motsvarighet på Hanekes Funny games...

6 kommentarer:

Hermia sa...

Tack för tips! Den första har jag sett, den andra följde med hem från biblioteket i går, kanske för att ses i helgen.

snowflake sa...

kristin Scott Thomas, det har gått för lång tid nu utan att jag sett henne...

Den franska filmen, är inte det en filmatisering av Ruth Rendells mästerverk Stenarna skola ropa?

Elin sa...

Hermia, kul! Hoppas du också gillar den.

Elin sa...

Snowflake, ja visst är hon ruggigt bra Kristin Scott Thomas. Och hon verkar ju aldrig åldras.
Jo, det visade sig faktiskt att Ceremonin är efter Rendells bok. Kanske ska läsa den också nu.

snowflake sa...

Stenarna skola ropa är en av mina deckarfavoriter. Jag minns hur oerhört störd jag blev när jag råkade se filmen. På franska! och så var de så vackra!!
Men kommer man från andra hållet är det nog en annan sak. :-)

Elin sa...

Ja det är ju lite skumt att göra den på franska! Visste inte ens att det var Rendell. Har läst om fler på nätet som hade läst boken och inte gillade filmen. Men som du säger det kanske funkar bättre från andra hållet. :-)