Svenhammeds journaler av Zulmir Becevic blev augustnominerad förra året. Boken behandlar temat utanförskap, andra generationens invandrare, de svenskuppfödda barnen som inte känner sig svenska. Det är en viktig röst som behövs, och som kanske underligt nog ändå har saknats bland de svenska ungdomsböckerna. Lena Kåreland skriver att dessa skildringar börjar bli många i sin recension av boken i SvD, jag behöver nog påminnas om dessa, för jag kommer inte på så många mer än Foley och Whaldén, måste ha missat. Boken är skriven ur 16-åriga Svenhammeds syn på sitt liv och sin omgivning som han skildrar i sina journaler. Han hatar sitt namn, ett försök av föräldrarna att blanda två världar, sin familj, där mamma är underordnad och pappan sliter i sin grönsaksbutik (och emellanåt slår sina familjemedlemmar) och han hatar sin skolgång. Hellre strävar han efter frihet och oberoende genom att börja deala sprit och cigaretter åt sin kusin. På andra sidan av motorvägen i det segregerade samhället bor klasskamraten Emilia som Svenhammed försöker få intresserad.
Segregation, attityder, vänskap och kärlek i en ironiserad ungdomsskildring. Ja, den är viktig, men jag skulle inte framhäva den som en mästerlig ungdomsbok. Jag håller inte riktigt med om hyllningen men har gärna med den i bokpraten för ungdomar. Tänker på Bali Rais böcker (han började ju skriva just för att han tyckte att böcker som denna saknades för ungdomar) som behandlar just utanförskap och kärlek som tema, och att de rösterna behövs inom den svenska ungdomslitteraturen.
En annan bok som behandlar temat att leva med två kulturer är Sheba Karims bok Skunk. Här är det Ninas röst man får följa när hon pendlar mellan det amerikanska skollivet och det pakistanska hemmalivet. Småironiskt och roligt får man följa hennes vardag. Hennes föräldrar är rädda för att hon ska amerikaniseras till en dålig flicka och förbjuder därmed henne från fester och umgänge med killar. Hon jämför sig själv hela tiden med sin äldre syster som framstår som den perfekta pakistanska dottern, men inser snart att illusionen innehåller nyanser. Så: systerskap och en begynnande relation, första (om än omöjliga) kärleken och kulturskiftningskrav. Det är en väldigt lättsam historia á la highschool och chicklitt där det framgår att det går att leva med två kulturer. Den lämnar mig dock inte särskilt berörd. Men det känns ju bra att ha något att ge till dem som uppskattar och vill ha något liknande Randa Abdel-Fattahs böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar