Dancing Girls

Jag tycker den är väldigt tjusig den här framsidan. Själva boken är från 1977 då den också skrevs. Jag har glömt var jag köpte den, måste hittat den på något antikvariat här i Göteborg på en av alla skattjakter... Nu har jag i alla fall läst den, från pärm till pärm fast ändå inte riktigt. jag hade nämligen tidigare läst ungefär halva, så jag började där och tänkte sedan skumma genom de första novellerna igen för att färska upp minnet. Men när jag började om insåg jag att jag inte kom ihåg ett enda ord.

Boken är i alla fall en novellsamling av Margaret Atwood: Dancing Girls and Other Stories. Det är en ganska ojämn samling, en del av berättelserna känns som skrivarövningar mer än något färdigt. Jag kan till exempel inte riktigt se någon sammanhängande tematik i novellerna, mer än att de möjligtvis ofta handlar om den unga kvinnan i början av karriär eller studier som Atwood ofta skriver om. Fast det är inte genomgående i samlingen. Det är lite för mycket idé och för lite känsla tror jag.

Men det finns några undantag: "The Man From Mars" är en rolig och fruktansvärt obehaglig historia om en studentska som plötsligt blir förföljd av en utbytesstudent. Hon vill vara snäll mot honom så hon konverserar på tydlig engelska och bjuder honom till och ,ed till sitt hem. Sedan blir hon inte av med honom. Han väntar utanför hennes klassrum, följer efter henne på avstånd även när hon springer ifrån honom. När han till slut är borta har kvinnan vant sig så mycket vid hans närvaro och uppmärksamhet att hon känner sig tom.
"A Travel Piece" handlar om en kvinna, journalist för ett resemagasin, som under en flygtur hamnar mitt i en krasch med efterföljande skeppsbrott i en livbåt mitt ute på havet. Hon har hela sitt liv väntat på att något ska hända men när hon är mitt i detta så blir hon ändå besviken. Det finns inga insikter, inga stora gester. Människorna är likadana som innan, lika små och ensamma. I den sista novellen, "Giving Birth" kommer hjältinnan på sätt och vis till samma slutsats efter att hon fött sitt första barn. Hon har också sett fram emot detta livsavgörande ögonblick: äntligen ska hon få ingå i mödrarnas hemliga klubb och få tillgång till deras hemligheter. Äntligen ska livet uppenbaras för henne. Ögonblicket kommer och går, annorlunda än vad hon föreställt sig, och hon inser, för alltid förändrad, att hon inte bara vunnit något stort utan även oåterkalleligt lämnat kvar en bit av sig själv bakom sig.

Margaret Atwood är som alltid fenomenal på att beskriva kvinnors inre liv. Ensamma, utanför, egensinniga försöker de passa in och delta, men står oftast kvar utanför som betraktare. De är cyniska och ironiska, fulla med självdistans, men de kan ändå inte ta sig ur de liv de hamnat i, hur destruktiva de än kan vara.