augustpriset -eftersnack

apropå augustprisnomineringarna: Visst känns det liiite liiiite som när Lessing fick Nobelpriset? (och man kunde säga, jo, du BORDE faktiskt ha hört talas om henne. sådetså!) Att man lite ville kunna säga, "men vadå, kolla här, TRE diktsamlingar! TRE!" så sluta klaga. Det känns ju lite som att det borde bli en diktsamling i år? om inte så har man ju alltid nominerat TRE stycken! Jag har inte läst något nominerat förutom Pillret i fackbokklassen, den tycker jag förtjänar priset väl. Dock vore det ju faktiskt roligast om boken om Bergman vinner, med en kostnad på 1246:- (på bokus) och en vikt på 6599 gram vore det ju roligt att se hur dess försäljningssiffror ändrades. om de gjorde det, fackklassens vinnare kanske inte blir en sån kassako som skönlitteraturens?

och i skön hejar jag på Bruno K. Något kan han ha för all inspiration till dikter om sönderklippta moln och trasiga golv som jag förgyllde min tonår med. oh, fingrade på Chivas regal i bokhyllan, den var så viktig där ett tag. oh. undrar hur den skulle vara nu?

Briljanta Bruno

Man kan aldrig få för mycket av Bruno K Öijer, så jag spinner vidare på Moas inlägg. Här kommer min favoritdikt som för mig personligen för tankarna till när jag bodde i Stockholm -97, och ramlade över diktsamlingen Det förlorade ordet (1995)

du fick aldrig veta
att när du rest dig satt jag kvar
vid avtrycken i gräset där du legat
jag förde min hand
över det nedpressade gräset och det var
som om jag behövde och vårdade din frånvaro mer
än jag behövde och vårdade dej
det var som om ingenting fick komma tillbaka
om du återvänt
hade du gjort intrång
du hade stört smärtans landvinningar
och du får aldrig veta hur ömt och starkt jag
talade till din skugga i gräset
det var som om jag redan sörjde dej
som om jag försökte vänja mig vid
vad som väntar oss alla
och att priset för en människas insikt
är en känsla av övergivenhet
som redan från början uteslutit och raserat tron
på varaktig kärlek

Väl valda ord

Vissa sanningar i livet kan bara sägas med Bruno K Öijers ord, i hans dikter. Hans nya diktsamling Svart som silver (här recenseras den i DN) känns som något jag längtat efter länge. I Babel igår intervjuades han om livet, döden och ensamheten. Och om det amerikanska presidentvalet. Han sade att han inte blir imponerad förrän en homosexuell indian blir president i USA. Precis.

En annan som ofta slår huvudet på spiken är Bodil Malmsten. Det vardagliga och privata får plats i hennes texter. Det nordiska missmodet, den svenska melankolin eller bara det allmänna missnöjet skildrar hon i sitt inlägg En misslyckad fruktsallad på Finistère.se: "Det kunde varit värre, men det var inte ens illa nog."

En favoritdikt ur Öijers Dimman av allt (2001):

när jag vrider om nyckeln
till min lägenhet
känner jag ibland att jag tränger mej på
att jag kommit hem för tidigt
och utan att förvarna
jag står kvar
väntar innan jag öppnar dörren
det främmande osynliga
måste hinna ställa tillbaka stolarna
och plocka undan
ta med sej alla sina saker
innan jag går in
och låtsas att jag ingenting ser
ingenting vet