Doris Lessing har gått bort, 94 år gammal. 2007 fick hon Nobelpriset i litteratur och blev än mer älskad och läst. Jag har tre personliga favoriter bland hennes böcker, alla är riktigt starka läsupplevelser.
En överlevandes minnen handlar om en kvinna som stannar kvar i sin lägenhet när alla andra lämnar staden de lever i. En ny tid är i antågande och människorna flyttar för att börja det nya livet någon annastans. Från sitt fönster betraktar kvinnan de som flyttar, och hur de blir färre och färre. Själv har hon bara sina minnen kvar. En kusligt dystopisk roman som är både eftertänksam och spännande på samma gång.
Det femte barnet. Om paret som strävar efter att skaffa fler barn och som vill skapa den perfekta familjen. De drömmer om ett stort hus, fyllt med barn och vänner som samlas kring det stora middagsbarnet för oändliga middagar i glädjefylld samvaro. Men efter att de skaffat det femte barnet blir ingenting sig likt. Den här fantastiska lilla boken handlar om faran i att aldrig bli nöjd och om att hantera verkligheten när den inte blev som man tänkt sig.
Gräset sjunger är berättelsen om en kvinna som försvarar sin gård och sin plantage någonstans i Afrika. Det är en suggestiv skildring av kolonisationens kvarlevor, fördomar, våld och stoltheten hos den som vet att allt redan är förlorat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar