Mama want´s to read!

Jag väntar barn, just nu väldigt bokstavligt då jag gått över tiden. Under de här månaderna har nog den vanligaste kommentaren varit "läsa, haha, det kommer du inte hinna med! du får vara glad om du hinner se dig själv i spegeln. EN GÅNG I MÅNADEN!"
Det här har jag ju funderat mycket på, jag är en läsande människa, jag har svårt att förstå vem jag skulle vara om jag inte läste. Så har jag något annat som definierar mig, jag har extremt dåligt minne (skulle kunna läsa samma deckare om och om igen, minns ALDRIG slut på böcker t.ex).
Så, ett behov av att se om jag verkligen kommer att läsa INGENTING på TIO ÅR! och att komma ihåg det lilla jag får läst ledde fram till att jag vill blogga om det.
Så nu ska det bloggas om böckerna som kommer i min väg, oavsett om de blir utlästa eller inte.

Hittills på min föräldralediga tid med barn i magen har jag läst:

Vasadöttrarna av Karin Tegenborg Falkdalen:
Mycket faktaspäckad, ibland var det lätt att missa de viktigare delarna (som när huvudpersonen för kapitlet dör) eftersom allt skrevs i samma stil. Det jag lärde mig av den här boken är att det alltid är bra att ha några kvinnfolk en kan gifta bort till tyska furstar om en är kung eller vill bli kung. Boken visar också på att problemet med att ta upp bortglömda kvinnor genom historien är att de var ju bortglömda redan när de levde, det finns knappt några porträtt som säkert föreställer dem och det finns inte mycket som berättar om deras personligheter och viljor eftersom de inte förväntades ha några.

De sista tanterna av Fatima Bremmer
Trodde detta skulle vara en retrochick bok som romantiserade svunna tider allt var som naturligare och trevligare. Gött att upptäcka att det istället var en välskriven intervju och reportagebok som snarare tar avstamp i sociologin än i nostalgi för oss som inte var med.

Att möta förlossningssmärtan av Gudrun Abascal
Den bästa boken om att föda barn som jag läst, kunnig och absolut inte andlig vilket uppskattas. Jag vill inte att min förlossning ska vara något heligt och vackert, jag vill träffa den där personen som tycker mina revben är praktiska att ta stöd emot och jag vill helst inte få några större trauman så att jag inte vågar bli gravid igen. Den här boken hjälper mig förhoppningsvis med det.

Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran
ROLIG BOK! Vad gött det är att vara bland vänner, det behövs när världen är skev, att bara få humma med, inte hålla med jämt men i grunden. Fick läsa stora delar i köket under sömnlösa nätter då jag väckte min sambo genom att skratta för högt.

Skit i mössan av Åsa erlandsson och Eva Thimgren
Bok som på ett lättsamt sätt tar upp de där barn- och föräldramyterna som finns och kastar dem i soptunnan. Med mitt kassa minne kommer jag nog på sin höjd komma ihåg ATT något är en myt men inte varför men det kanske räcker det med?

Människor som gått till överdrift av Kalle Lind
Ännu en bok som jag inte fick läsa i sängen pga att jag tydligen har ett irriterande skratt. Älskar Kalle Linds trams, det är precis min typ av trams. Och älskar att läsa om Tito Beltran! Visst det blir lite mycket ibland eftersom lustighet efter lustighet radas upp men det förlåter jag Kalle Lind då jag ibland skrattar så mycket att jag håller på att kvävas.

Stulet land av Lennart Lundmark
Jag har inte varit högre upp än Falun, Norrland är ett ord som inte säger mig så mycket. Men att inte veta något om vår ursprungsbefolkning är inte okej så därför läste jag den här boken om samerna och hur deras rättigheter sakta genom århundradena liksom bara försvann. Lennart Lundmark är en utmärkt ciceron, han är saklig och sätter in händelser i sina sammanhang. Han kör med den lågmålda stilen vilket är väldigt skönt, det är nästan som att han underdriver vilket gör att det han berättar blir så mycket mer drabbande. Hur många svenskar vet att vi fått hårda ifrågasättanden av t.ex FN för hur vi behandlar samerna och att vi inte ratificerat avtal som ska skydda dem som ursprungsfolk?

Den nya Isabel av Katherine Mansfield
Novell som gav mersmak, har inte läst något tidigare av Mansfield men gillade att jag som läsare bara kastades ner mitt i ett skeende och fick lämna scenen mitt i ett annat. som livet ju är.

Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald
Vad kan en säga om en sådan här klassiker? Jag tyckte om att läsa, blev fascinerad och underhållen, greppade inte symboliken förrän jag läste efterordet som förklarade en del av den. Blev nyfiken på författaren, vill gärna läsa mer om och av honom. och om hans fru!

Så,ganska bra början eller? Nu får vi se om det här blir de sista böckerna jag läser NÅGONSIN eller om det här med 0 lästid efter barn borde föras in under stor fet myt.