Den gröna cirkeln

När jag kom hem igår efter en helg på landet, så kändes det som om boken jag just läst blivit verklighet. På nolltid hade vår gata förvandlats till en liten bäck. Vi tog av oss skorna och vadade för att komma över till trottoaren! Och när vi satt säkert inomhus började det vräka ner ännu värre utanför fönstret. Jag tänkte så klart på Den gröna cirkeln av Stefan Casta som jag läste i helgen. Den börjar med att det börjar regna våldsamt, men sedan slutar det inte.

Judit bor på en internatskola i en framtid där vädret blivit allt mer extremt. När det regnar blir det översvämningar och när solen skiner smälter asfalten och människorna ömsar skinn. Judit och hennes tre kamrater bildar ett hemligt sällskap, den gröna cirkeln, som ska vara för de människor som vill ha mer än konsumtion och materialism. Just dessa fyra ungdomar hamnar tillsammans på ett trädäck som blir en flotte under en fruktansvärd ovädersstorm, och de lyckas överleva. När stormen bedarrar har de hamnat i en ny värld, eller om det är samma fast efter undergången?

Det här är en fantastisk roman som handlar om framtiden och nuet. Om att vårda det vi har och värdesätta de små vardagliga stunderna. För det är dem vi längtar efter när allt är för sent.

Jag lämnas med många frågor. Är det dödens land de hamnat i? Har världen gått under eller har de hamnat i en parallell värld? Och hur slutar det egentligen? Vad är innebörden och slutmeningen? Och så funderar jag väldigt mycket över vad den döda familjen innebar. Trots massor av frågetecken älskar jag den här boken och kommer säkert att tänka på den mycket framöver, även när det inte regnar...