En dåre fri

Kanske den modigaste bok jag någonsin läst. Ända sedan jag läste den någon gång i början av månaden juli på ett soligt Gotland, har den följt med mig. Jag har tänkt och tänkt på Eli, huvudpersonen och berättaren. Och hennes bisittare, rösterna i hennes huvud som den ena efter den andra flyttar in och blandar sig i hennes liv. Får henne att göra saker hon inte vill, får henne att fastna i sitt liv, hindrar henne från att komma loss. Men det jag tänkt mest på är Elis enorma självkänsla som trots allt finns där. När det gäller konsten och hennes skrivande finns inga hinder för henne. Skapa måste hon och alltså gör hon det. Och hon blir framgångsrik och hyllad samtidigt som hon i sitt privatliv är i helvetet.

Både inspirerande och en skrämmande insikt. Jag känner mig rikare på något sätt efter att ha läst En dåre fri av Beate Grimsrud.